Mattias Hamberg: "Leve de gamla Sossarna!"

När Moderaterna bestämde sig för att bli De Nya Moderaterna berodde det på attde gamla Moderaterna fått dåligt rykte. Man skämdes för sin historia och insågatt man var tvungna att ta avstånd ifrån sitt förflutna. Ut åkte det gamlaskattesänkarpartiet för de besuttna och istället klev en ny borgerlighet in sombrydde sig om hela Sverige. Man hade lärt sig något och förändrats i grunden,sa man. Man bytte namn till de nya Moderaterna och det gick så bra att de fickkliva hela vägen in i Rosenbad. Och där stod Socialdemokratin och undrade vadsom hade hänt.

Problemet för Socialdemokraterna var att många av deras trogna väljare kändesig vilsna och svikna. Man kände inte igen sitt gamla älskade parti längre.Partiet som byggde upp landet. Partiet som kämpade för barnbidrag, arbetsrätt,semester och ett tryggt och robust trygghetssystem där ingen föll mellanstolarna. Helt plötsligt verkade partiet inte bry sig nämnvärt om hålen itrygghetssystemen, de osäkra anställningarna och arbetslösheten. Och man kundenästan ana en liten glädje över nedmonteringen av den offentliga sektorn. Vadhade hänt med socialdemokratin?

Nej, hellre en ärlig och uppriktig höger som är säker på sin sak än en ideologisktvirrig och lynnig socialdemokrati som inte riktigt är att lita på, verkade mångaresonera. Det finns nämligen inget som gör folk så arga som svikare. Man kantolerera och respektera riktiga svin så länge de är uppriktiga och ärliga. Menen person som säger sig vara ens vän och som därefter sviker förtroendet har vimycket svårt att förlåta.

Det som krävs är att man visar att man förstått vilket fel man gjort, tar påsig felet, uppriktigt ångrar sig, ber om ursäkt, lovar att det aldrig kommeratt ske igen och visar i ord och handling att man menar allvar. Först därefterkan man börja återuppbygga förtroendet och den där fina relationen man en gånghade. Detta fungerar på samma sätt inom politiken som rent privat.

Så det Socialdemokraterna skulle behöva göra är att gå ut och be om ursäktför högervridningen på 90-talet: att man fokuserade så mycket på mittenväljarnaatt man på köpet svek sina gamla ideal, att man brann så mycket för att behållamakten att man glömde bort vad den skulle användas till, att man bara stod ochtittade på medan arbetslösheten bet sig kvar och hålen i trygghetssystemen blevallt större. De måste erkänna sina fel, be om ursäkt, visa att man dragit lärdomoch sedan lova att något sådant aldrig kommer hända igen, att det gamlaarbetarpartiet är tillbaka. Större, starkare och mer målinriktat än någonsin.

Och för att visa att man menar allvar borde man döpa om sig till De gamlaSocialdemokraterna för att tydligare återknyta till sin stolta historia och samtidigtta avstånd ifrån 90-talets socialdemokrati. Folk älskar ju den gamlasocialdemokratin. För att sedan visa att man menar allvar med sin förändringborde man också driva minst en riktigt offensiv välfärdsfråga som att täppaigen luckorna i trygghetssystemen, införa studielön istället för studielåneller varför inte ytterligare en semestervecka och finansiera detta genomordentligt höjd skatt på de rikaste. Smack, där satt den.

Sedan vore det på sin plats med lite uppriktig ilska. Här har socialdemokratinunder årtionden byggt upp det här landet. Och nu håller högern på att monteraner och rea ut det under minst sagt suspekta former. En normal reaktion på detta,från ett parti som verkligen bryr sig, vore ilska. Så gör man helt enkelt intemed folkets egendomar. Sedan sedan kan högern gorma hur mycket de vill om attdet minsann var Socialdemokraterna som började nedmonteringen på 90-talet.Dagens socialdemokrati har ju tagit avstånd ifrån den politiken, kan man säga,vi har bett om ursäkt, dragit lärdomar av de misstag som begicks då och gått vidare.

Så skulle ett trovärdigt, seriöst och ärligt arbetarparti agera. Ett partiatt respektera och lita på. Så skulle en helt ny socialdemokratisk guldålderkunna inledas. Problemet är väl bara… Ångrar man verkligen 90-talet?

Mattias Hamberg
Lärare samt sångare i Kreti och Pleti