"Förbud är sällan rätt väg att gå – Det gäller även med sexism"

Sexism innebär "nedvärdering av en person på grund av dennas kön". Det är ett citat hämtat ur NE. Sexism är en handling som begås mot någon; det är något man gör, och som den man gör det mot far illa utav. I den betydelsen är jag helt klart mot sexism. Vi bör inte nervärdera vare sig enskilda personer eller grupper av personer på grund av deras könstillhörighet.

Men vi begränsar oss sällan till den här snäva definitionen av sexism. Sexism är ett begrepp som ofta får stå för allt man ogillar som har med kön, sexualitet och skönhetsideal att göra. Och det är en bedräglig förskjutning.

Nu skriver Veronica Palm (S) att vi bör förbjuda "reklam som är sexistisk och könsstereotyp". Alltför lättvindigt klumpas sexism ihop med allt som är könsstereotypt, och som av ett trollslag kan vi i skuggan av det ena också förbjuda det andra. Hon säger att man "behöver inte visa rumpor för att sälja bilar", och det är förstås sant. Det är också sant att man inte behöver - eller i mitt tycke kan - skapa ett bättre samhälle genom att inskränka folkets grundlagsskyddade rättigheter.

Enligt Palm symboliserar dessa rumpor rentav ett folkhälsoproblem, för att de fått 9 av 10 kvinnor att vilja förändra sin kropp enligt en partiskt genomförd undersökning av Sveriges Kvinnolobby. Är inte just detta sexism i ordets verkliga bemärkelse? Idén att vi måste lagstifta bort en del av allas frihet för att skydda lättpåverkade kvinnor från sina egna tankar.

Kanske bör vi prata mindre om förbud, och mer om hur vi förhåller oss till fenomen i vår omvärld. Livet bereder oss med många prövningar, både när vi möter dem i egenskap av privatpersoner och som samhällsvarelser. Att behöva slå vakt om vår yttrandefrihet är en av dem. Oroväckande är det då, om vi inte ens kan finna ett konstruktivt sätt att hantera reklamrumpor.

Henrik Sundholm, liberal debattör