Polis: "Vi hanterade situationen i Limhamn på bästa möjliga sätt"

Jag var där på Limhamns torg. Från 09:30 till 17:00.

Jag är polis. Polisen i Sverige ska se till att lag och förordningar efterföljs i den mån det är möjligt. Polisen i Sverige har rätt och skyldighet att bruka våld. Ingen annan har det. Inte alla har utsatts för våldsamma situationer nån gång. Vissa söker sig till det.

I Sverige har vi demokrati. I en demokrati har alla rätt att säga sin åsikt, yttra den till andra och demonstrera med den. Detta värnar jag och mina kollegor om. Detta betyder också att alla har rätt att säga emot och yttra våra åsikter till dem vi inte håller med!

Men är det då okej att bruka våld för att få någon att sluta säga det de vill säga? Att använda sin yttrandefrihet? Om den som talar säger vidriga men inte brottsliga saker? Om den som talar använder sin grundlagsskyddade rätt att föra fram sina åsikter?

I lördags utsattes min avdelning för stenkastning, massiv kastning av flaskor, spott, färgbombskastning, hästbajs och vattenballonger med ammoniak. Motdemonstranterna slog oss med påkar och skrek att vi förtjänade att dö. Att våra barn kommer att skämmas för oss, att vi är nazister, att vi är snutsvin som borde avrättas. Allt för att vi hade satt upp ett staket för att spärra av ett torg och skydda andra för att utsättas för våld.

Vi poliser står inte bakom de budskap som förs fram på ett möte, en allmän sammankomst eller en demonstration. Vi är där för att säkra demokratin. Det är en del av våra arbetsuppgifter.

De fredliga demonstranterna får gärna föra oväsen och störa. Vår uppgift är att garantera att ingen blir skadad.

Det kan läsa i tidningarna eller se på nyheterna är bara en bråkdel av det som skedde. Rusningen med hästarna var till exempel den tredje på samma plats, inom några minuter. De gjorde det för att rädda oss. Alla visste att hästarna sprang där, men vissa valde att ändå ställa sig på samma plats om och om igen. Trots att vi påtalat i 40 min att de skulle gå därifrån.

Tidningarna rapporterar om personer som blivit allvarligt skadade men inom en timme hade samtliga lämnat sjukhuset! Den som var allvarligast skadad var en dansk vänsterautonom aktivist, som i demonstrationen hade kroppsskydd och tandskydd. Vad man inte får läsa i tidningarna var att personen stunden denne skadades hade kastat sten och glasflaskor mot oss poliser. Inte mot Svenskarnas Parti - mot oss poliser.

Varför samlas fem hundra maskerade personer med kroppsskydd, tandskydd, glasflaskor, stenar och diverse gatustridsvapen om man är emot våld och nazister? Var det i självförsvar? Mot vem? De fem medlemmarna i Svenskarnas Parti som stod på torget innanför avspärrningar?

All min frustration och besvikelse riktas dock mot den polisiära ledningen i Malmö. Deras agerande var under all kritik. De valde aktivt att inte använda de rutiner vi har uppsatta för sådana här situationer. Händelserna i Malmö hade inte eskalerat till den nivå de nu gjorde, om man bara hade använt de rutiner som ska användas. Det är min fasta övertygelse.

Vi poliser som var på plats löste uppgiften på bästa möjliga sätt. Tyvärr innebar det våld. Men vi har inte gjort något fel.

Är det konstigt att man känner sig lite trött på alla kändisar, artister, politiker och tyckare som tror att de vet hur allt ska skötas? Dessa får gärna komma och praktisera i min vardag. De får gärna prova på att få sten, flaskor och farliga vätskor kastade på sig. Att bli slagna med diverse tillhyggen. Därefter får de gärna ha åsikter om hur vi sköter vårt jobb.

Avslutningsvis vill jag också passa på att tacka allmänheten som var på plats. De berömde oss och var på vår sida. Tyvärr valde media att inte prata med dem.

Magdalena Larsson,
Polis

Polisen som har skrivit den här texten heter egentligen något annat. Men av skyddsskäl har vi valt att låta henne vara anonym. Den här texten publicerades ursprungligen på polisens facebookkonto, men för tydlighetens skull har några mindre ändringar gjorts.