"Aftonbladet vill få mig att tro att jag vaknade till ett Sverige med 87 procent antirasister. Det är tyvärr inte sant!", skriver Carolina Farraj.
I dag vaknade jag till ett Sverige där 13 procent av väljarna lagt sin röst på Sverigedemokraterna, ett parti vars företrädare gång på gång beskrivit människor med min tro och min klädsel som icke önskvärda i Sverige. 13% av rösterna gick till det parti som i flera år demonterat den minoritetsgrupp jag tillhör och fört rena hatkampanjer emot min religion. Kort sagt, jag vaknade upp till ett Sverige där 13 procent av väljarna valt att lägga sin röst på ett rasistiskt parti.
Men Aftonbladet vill vända på de hela, de vill få mig att tro att jag vaknade till ett Sverige med 87 procent antirasister. Ett Sverige där 87 procent av väljarna röstat för mångfald, medmänsklighet, antirasism och öppenhet. Ett Sverige där 87 procent av alla väljare värnar om min rätt att vara i det här landet, precis som jag är.
Det är tyvärr inte sant!
Att försöka måla upp en bild av att all rasism i Sverige ryms inom partiet Sverigedemokraterna är att förminska de problem som jag möter i mitt vardagliga liv. Det känns faktiskt både hånfullt och förljuget, även om jag vet att det inte är Aftonbladets avsikt att varken håna eller ljuga.
Men i all sin välmening driver just nu Aftonbladet en kampanj som inte gör någonting annat än att lägga en dimma (förvisso en väldigt vacker och behaglig dimma men ändå en dimma) över det problem som vi har brottas med i Sverige i dag.
Den antirasistiska kampen måste fortsätta, den får varken stanna upp i förfäran eller luta sig tillbaka med “87 %” vi måste våga se vad det är vi kämpar emot.
Det här är en kampanj utformad av väldigt privilegierade människor, det märks tydligt. Och kanske är det också en kampanj utformad för privilegierade människor som i dag ska få vaggas in i en dröm de aldrig kommer tvingas vakna ifrån eftersom de tillhör Sveriges många snäva normer? Det är orättvist, för inuti den där dimman finns det människor som behöver blir sedda och det finns samhällsproblem ni inte har rätt att blunda för.
För om det är människor som mig ni vill trösta så kan ni inte göra det med en kampanj som beskriver en dröm långt ifrån våran verklighet. Jag är inte dum, jag tröstas inte av lögner. Jag tröstas av att ni visar mig att ni ser det jag ser, att det som sårar mig också sårar er. Jag tröstas när ni säger att ni står vid min sida och kämpar emot rasismen oavsett hur många procent vi har emot oss.
Carolina Farraj, skribent och debattör
Carolina Farraj är skribent och debattör.
Följ henne på Twitter: @Carolinafarraj
