"Nåde den som kritiserar Zlatan!"

Året är 2014 ochen krönika som ifrågasätter avsaknaden av kvinnor i endokumentärfilm har i nuläget fått 18 816 reaktioner, endastknappt 20 timmar efter publicering. Av dessa reaktioner är en högandel rena personangrepp mot författaren, varav flera direktuttalade hot som nu har polisanmälts. Anledningen? Dokumentärfilmenhandlade om Zlatan Ibrahimovic och honom kritiserar en tydligen inteostraffat.

Nu är det inte ensså att Irena Pozar, som skrev krönikan och nu utsätts för hoten,ens kritiserade Zlatan Ibrahimović. Tvärtom skriver hon att hon älskar Zlatanoch att hon grät när hon såg första delen av dokumentären. Detenda hon ifrågasätter är avsaknaden av kvinnor framför kameranoch i produktionen. Det är helt rimlig kritik och hon räknar ävenupp kvinnor hon anser borde ha medverkat. På grund av detta ansertusentals människor att de har rätt att fylla hennes inkorg medhatiska meddelanden och dödshot.

Året är 2014 ochidrotten är fortfarande en manlig arena. Kvinnor deltar inte iidrott på samma villkor som män, kvinnliga idrottsprestationervärderas lägre än manliga idrottsprestationer, kvinnligasupporters räknas inte som fullvärdiga och machokulturen frodas påläktare och i idrottsklubbar. Med machokulturen växer kvinnohatetoch nåde den kvinna som vågar ifrågasätta någonting som ensgränsar till detta.

På bloggen Osportsligt kan vi regelbundet läsa jämförelser mellan hur kvinnliga ochmanliga idrottsprestationer framställs i media och om någon troddeatt vi börjar närma oss jämställdhet, ligger idrottsvärlden verkligen inte i framkant. Bara som ett exempel räknades antaletklickbara rubriker på förstasidan av Sportbladet 9 oktober 2014 medresultatet att 73 artiklar handlade om män medan endast 4 artiklarberörde kvinnor.

Året är 2014 ochkvinnor är underrepresenterade i stora idrottssammanhang, samtidigtutsätts kvinnor som kritiserar detta för hot. Det här är ettmaskulinitetsproblem. Det handlar om manlighet som norm. Pojkar växerupp och får lära sig att det vi brukar referera till som femininaegenskaper inte är åtråvärda, speciellt inte inom idrotten. Ingenvill bli ertapprad med att “kasta som en tjej”. Vårsamhällsstruktur innebär att det är män som har större delen avmakten och därför är det män som tillåts definiera vad som äreftersträvansvärda egenskaper och det är män som blir förebilder,inom idrotten liksom inom de flesta områden.

Det här handlarinte om Zlatan. Det här handlar inte om enstaka testosteronstinnasupportrar som ser rött vid allt som liknar kritik mot deras storaidol och skriver ett upprört inlägg i ren affekt. Det här handlarom tusentals människor som tar sig rätten att nedvärdera ochsmutskasta en annan människa på grund av hennes kritik mot enTV-produktion. Det här handlar om maskulinitetsnormerna ochmachokulturen inom idrottsvärlden som berättigar det beteendet.

Året är 2014 ochen kvinna som öppet ifrågasätter avsaknaden av kvinnor i endokumentärfilm utsätts för dödshot. Någonting är väldigt felmed den bilden.

Zandra Hedlund,
Feminist, debattör och skribent