Martin Marmgren: "Mos Maiorum behöver granskas nyanserat"

Mos Maiorum, eller "Reva 2.0", har genererat spaltmeter av avsky. Människor uppmanas att göra motstånd. Många papperslösa är skärrade och håller sig inne. Människor med utländsk bakgrund uttrycker rädsla för att bli kontrollerade och misstänkliggjorda. En rädsla grundad i erfarenheter av eller berättelser om misstänkt rasistisk profilering. Historier dyker upp, exempelvis om hur polisen har delat upp passagerarna i en tunnelbanevagn i "vita" och "icke-vita".

Mos Maiorum har dock inte inneburit någon ökning av antalet inre utlänningskontroller, så det finns alltså ingen anledning att vara oroligare än vanligt. I Sverige handlar insatsen främst om att kartlägga rutter, och därigenom komma åt de nätverk som står för flyktingsmugglingen. 

Lyckas man med det så blir det svårare att fly hit. Med tanke på hur extremt utsatta flyktingar från exempelvis Syrien är och bristen på lagliga vägar in i Sverige för att söka asyl så är det inte oproblematiskt. Samtidigt så kommer troligtvis färre människor råka illa ut på vägen hit. En del nätverk visar väldigt lite hänsyn till dem de smugglar in i Europa.

Grunden både i insatser som Mos Maiorum och i Gränspolisens vanliga linjearbete med inre utlänningskontroller är de lagar vi har fattat beslut om i riksdagen och de avtal vi har anslutit oss till via EU. Dessa kan, och bör, ifrågasättas och kritiseras. Jag har även full respekt för att man kan välja att med icke-våldsaktioner försöka hjälpa enskilda människor som hamnar i kläm. Människor råkar alltid illa ut i stora byråkratiska system, det finns något avhumaniserande i att avkrävas att tillämpa ett stelt regelverk oavsett hur enskilda drabbas. Just i migrationsrätten är detta speciellt tydligt.

Det är beundransvärt att människor engagerar sig för utsatta grupper. Men det finns bättre och sämre sätt att göra "motstånd" på. Historien om poliser som rasprofilerar på tunnelbanan visade sig helt sakna täckning i någon verklig händelse. Den sortens ryktesspridning ger upphov till rädsla och förtvivlan helt i onödan, samtidigt som man sprider nidbilder av samhället i allmänhet och polisen i synnerhet. Dessa nidbilder försvårar för oss poliser att göra vårt jobb. Det drabbar både enskilda brottsoffer och rättssamhället i stort. På liknande sätt är bilden av vår stat som dysfunktionell kontraproduktiv då den riskerar att avskräcka människor ifrån att engagera sig i de demokratiska processerna.

För att minska utsattheten för människor på flykt krävs främst politiska beslut. Möjligheten för civilsamhälle och frivilligorganisationer att verka för en allt mer humanistisk migrationspolitik har nog aldrig varit bättre. Genom att fungera som en samtalspartner med och blåslampa på en s-mp regering som vill stärka det humanistiska perspektivet på migrationspolitiken kan man verkligen vara med och påverka.

Namnet "Mos Maiorum" är sällsynt illa valt, då det implicerar viljan att stänga ute dem som inte följer inhemska traditioner. Och det är bra att både insatsen och politiken den bygger på granskas. Liksom polisiära ingripande eller arbetssätt som synbart bygger på rasistisk profilering behöver granskas och diskuteras på ett nyanserat sätt. Men om bred och reflexmässig kritik blandas med påhitt och påhopp så leder det nog snarare till att det blir svårare att få de relevanta poängerna att nå fram. Om man tvärtom är konkret och nyanserad i den kritik som framförs, så förbättras möjligheten att hjälpa både myndigheter och politiker att se brister och vidta åtgärder. Jag är övertygad om att det är det bästa sättet att få till långsiktiga förbättringar i både migrationspolitiken och hos polisen.

Martin Marmgren