SSU, Grön Ungdom: "Dags att stoppa manskvoteringen"

S- och MP-regeringen har meddelat att en kvoteringslag kommer att införas 2016 om inte börsbolagen själva lyckas skapa jämställda styrelser. Svenskt Näringsliv med högern i släptåg har gått i taket, med argumentet att kompetens skall vara den avgörande faktorn. På den punkten är vi fullständigt eniga, och därför välkomnar vi regeringens förslag. Det är dags att avskaffa den orättvisa manskvoteringen.

Alliansen skrev 2011 under på en radikal vision för jämställdhetspolitiken: en jämn fördelning av makt och inflytande i samhället mellan kvinnor och män. Detta visade sig vara tomma ord, och i det mäktiga näringslivet har könsstrukturerna lämnats därhän. 

MP och S flaggade redan 2006 för ett krav på minst 40 procents representation av vartdera könet i bolagsstyrelser. Näringslivet insåg att det var skarpt läge, och en viss förändring kunde skönjas. När borgerligheten tog makten samma år försvann påtryckningarna mot bolagen, vilket drastiskt bromsade utvecklingen. Nu har Sverige röstat för en annan riktning – en ny regering som är redo för radikal feminism. Det är dags att sätta kompetens före kön.

SCB visar att närmare 80 procent av styrelseledamöterna är män. Ett av tre bolag har inte en enda kvinna i ledningsgruppen. Alliansen frågade 2009 samtliga börsbolag varför de inte lyckats bättre, men enbart ett fåtal svarade. Förklaringen till problemet är knappast någon hemlighet, men det är en obekväm sanning för politiker som inte vågar formulera progressiva förslag. MP och S förstår att könsfördelningen skapas av sociala processer. I styrelser och valberedningar sitter män som omedvetet definierar kompetens som någon som liknar dem själva beträffande bakgrund, erfarenheter och könsuttryck. Det gör att den fria rekryteringen systematiskt utestänger de individer som avviker från mallen, nämligen kvinnor.

Kritik som framhäver meriternas betydelse faller platt; det sker ju redan en omfattande felfördelning i bolagsstyrelserna. Män kvoteras in i maktens rum på bekostnad av bättre lämpade kvinnor. Det är orättvist och samhällsekonomiskt problematiskt. Motståndare till representationskrav brukar förlöjliga metoden att bekämpa kvotering av män med positiv särbehandling av kvinnor. Men kvotering är inte är ett mål i sig; det är ett tillfälligt ingrepp i ett näringsliv som misslyckats med sin egen förändring. Kvoteringen av kvinnor rättar till en strukturell obalans; männens övertag omintetgörs och vågskålarna hamnar i linje med varandra. På sikt omformar det rekryteringen.

Faktum är att svenska bolag är medvetna om sin oförmåga att hantera de sega strukturerna. Charlotte Holgersson vid KTH har visat att även bland vd:ar som är emot kvotering erkänner majoriteten att en verklig förändring inte kan komma till stånd utan lagstiftning. När Sverige 2016 äntligen gör slag i saken kommer vi att vara långt ifrån först. EU-kommissionen angav redan 2012 att medlemsländerna med hjälp av nationella sanktioner bör garantera minst 40 procents kvinnlig representation i bolagsstyrelser. Det är alltså samma förslag som de svenska rödgröna presenterade sex år tidigare. Flera EU-länder har följt kommissionens linje.

Alliansen och SD har aktivt motarbetat både svenska lagändringar och EU-direktiv. Annie Lööf hävdade nyligen att könskvotering är en orimlig inskränkning av företagens rätt att själva utse sin ledning. Vi menar att börsbolagens betydande resurser gör dem till en samhällelig angelägenhet, vilket innebär att demokratiska principer måste appliceras på deras styre. Snedfördelning av makt mellan grupper i ett land är ett rättviseproblem, oavsett om det rör näringslivet eller staten. Eftersom en kvinnofientlig genusordning genomsyrar hela samhället måste den feministiska frigörelsen politisera nya områden. Sveriges nya regering har insett att jämställd makt inte är ett särintresse; det är en grundbult i demokratin. Högerpartierna fortsätter att blunda.

Mårten Roslund,
Talesperson i lika rättsfrågor, Grön ungdom

Kaisa Karro, 
Feministisk talesperson, SSU