"Jag är en individ – inte en genusbaserad, etnisk gruppmedlem"

Vi lever i en tid av polarisering, där grupper ställs mot grupper och vi-och-dom-mentaliteten frodas tack vare populister och kollektivister. Det är som att vi helt har glömt bort att samhällets absolut viktigaste beståndspunkt är individen.

Feminism-debatten har tyvärr urartat i en kamp om vem som förespråkar den ”rätta” feminismen och den antirasistiska-debatten har låst fast sig i cirkelresonemang om rasifiering. Man har således helt missat målbilden – det vill säga lyfta fram individen. 

Jag är extremt trött på detta grupptänk, där man buntar ihop människor och tillskriver dem kollektiva identiteter; etniska, genusbaserade, sociala, biologiska, kulturella, geografiska. Där handlingskraften och den politiska viljan ligger hos och i gruppen och där verklighetsbilden målas upp utifrån kvinnorna, hbtq-världen, förortskidsen men även den vita medelklassen. Det som glömts bort, eller det som jag menar på går förlorat, i dessa sammanhang är den enskilda människan.

När kollektivister och populister påstår att grupper tycker eller känner något så uttrycker man sig metaforiskt. I själva verkat är det enbart individer som kan tycka, känna och tala. Det är individen som är subjekt – men till trots så finns det både partier och förespråkare för dessa kollektiva identiteter. Resultatet av detta tankesätt blir att intressegrupper slåss om att införa lagstiftning i syfte att med tvångsmakt få egna fördelar på andra gruppers bekostnad. I svensk kontext sker detta oftast i form av positiv särbehandling eller exkludering och ett vinnande koncept är att utmåla sin grupp som svag eller marginaliserad.

Jag förnekar inte att det finns strukturer i samhället och en hel del murar att riva och broar att bygga. Men det måste göras utifrån individperspektiv – där man har en positiv syn på människan som stark, rationell och förmögen att skapa och forma sitt egna liv. Varför detta är så viktigt är för att det inte får eller kan vara kön, etnicitet eller gruppens godtycke som får styra i ett demokratiskt samhälle.

Utan frihet, förnuft och individuella rättigheter går vi miste om människans oändliga potential. Det får vara slut på grupptänk och offermentalitet – jag vill se en renässans för individen, för att jag vägrar låta gruppen definiera mig och för att jag tror på individuell mångfald.

Albin Axelsson,
Liberal debattör