"Varför vägrar vänstern inse att vi behöver en skola anpassad efter individer?"

Hur vill vi att den svenska skolan ska se ut? Ska fokus ligga påatt spendera tid i skolan, eller att tilldelas största möjligamängd av kunskap? I dagsläget är Gustav Fridolin vårutbildningsminister, men efter ett flertal av utspel om skolan, visaragerandena på motsatsen.

Vi båda studerar andra året på gymnasiet och har erfarenhet avett hinder: närvaroplikten. Vi är två högpresterande elever, menhar förstått att det inte spelar någon roll vad en bär på förkunskaper när det gäller vår utbildning. Lärarna anser att detviktigaste för en elev, är hur mycket tid en spenderar iskolbänken. Värderingen ligger inte i kunskaperna, utan iställetpå närvaron i klassrummet. Vi kan vara de med högst betyg iklassen, men ändå bestraffas för att vi lär oss bättre på andraställen än i skolbänken. Detta kan i sin tur leda till olikakomplikationer som till exempel skolk och psykisk ohälsa.

LÄS ÄVEN: Gymnasieelev: "Tro mig, skolsystemet fungerar inte"

Vi anser att den svenska skolan har tappat fokus på det viktiga:kunskap och eleven. Istället för detta handlar det allt för mycketom närvaro och om den inte följs bestraffas eleven med indragetCSN-bidrag. För de som lider av psykisk ohälsa eller har en bekantsom blivit drabbad, vet förmodligen att välmåendet alltid går iförsta hand. Därför blir det oriktigt och fel att hota med att tabort bidraget. Mår en psykiskt dåligt finns det ingenting en kanbry sig mindre om än ett litet bidrag.

Även om ett studiebidrag är irrelevant eller inte för en elev,är det i högsta grad en dubbel bestraffning. När närvaron inte äracceptabel startas en häxjakt mot eleven, även om hen har godkändaeller bättre betyg. Incitamenten till att gå dit minskar drastisktnär skolan blir till en plats där lärarna kritiserar en av enbisarr anledning: sin närvaro. Dubbelbestraffningen syns ännu engång vid skolans symboliska agerande att dra tillbakastudiebidraget.

Problemet härstammar främst från skolplikten som systematisktpressar in elever i ett kollektiv á la one-size-fits-all. Det ärinte adekvat att tillåta en fortsättning på detta domedagsrecept.Ingredienserna skolplikt, närvaroplikt och häxjakt är enillasmakande kompott som ingen uppskattar.

Alla elever är olika och vi måste respektera varje elevs behovtill en individualiserad skolgång. Var finns det egentliga problemeti att vissa lär sig bättre utanför skolans väggar? Frågan vi börställas oss är varför vi inte anpassar skolan för bästa möjligaresultat. Skolplikten, kravet på närvaro och den systematiskabestraffningen för att inte passa in i den kollektivistiska mallenär förlegad. I en modern skola bör individen aldrig vara etthinder, i ett modernt samhälle får vi aldrig glömma varje elevsbehov.

En annan aspekt att anmärka på är hur debatten främst vinklasfrån lärarnas perspektiv. Det är sällan en ser elevernas rösteri diskussionen. Istället handlar det ofta om hur vi ska skapa högrelärarlöner och se till att läraryrket blir mer attraktivt. Det isig är en viktig variabel, dock endast en i ekvationen som har flervariabler än så, om vi vänder på det.

De rödgröna vill lagstifta och göra gymnasiet obligatoriskt,eftersom man sett att fler valt att inte slutföra singymnasieutbildning. Varför ser vi inte istället till att göra detmer attraktivt för elever att gå i skolan? Genom att motivera ochstimulera med friheten att kunna välja vad och hur en studerar. Omen ska prata klarspråk, är själva idén med gymnasiet att kunnavälja sin skolgång och därmed framtid.

Fridolin, du har två alternativ. Det första, att bemöta oss somde vi är: individer, eller det andra: att tvångskollektivisera oss.Vi är säkra på att det finns mycket du kan ändra på i skolan,men att vi är individer och lär oss på olika vis är inte ensnågot som Sveriges utbildningsminister kan ändra.

Vi vill skapa en individanpassad skola för eleven och inte enmall utformad av de rödgröna i Rosenbad. Skolan ska fokusera påkunskap, utveckling och eleven ska få förutsättningar som lyfterfram det hen är skicklig på. Hur ofta eleven befinner sig iklassrummet är inte relevant ifall eleven ändå väljer att barasitta av tiden. Därför anser vi att Sverige bör slopa skolpliktenoch istället införa en läroplikt. Den bygger på att elevens pliktär att hen ska följa kunskapsmålen och/eller utföra läxor ochinlämningar.

Lärandet sträcker sig även utanför klassrummet, för allapassar inte in där, i Fridolins värld. En skola för alla är enindividanpassad skola, tyvärr vägrar vänstern inse detta, dåindividen är det minsta de tänker på i nya varma, solidariskaSverige.

Matilda Moberg, distriktsordförande CUF Sörmland
LinneaHylén, aktiv i CUF Örebro