Sara Skyttedal (KDU): "Kriminella grupperingar härjar och sätter skräck i sin omgivning. Det är en liten grupp – oftast unga män - som väljer att ta lagen i egna händer och förstör för alla invånare i en stadsdel."
Brinnande bilar, söderslagna rutor och en polis som inte kommer när man ringer. Detta tycks ha blivit en del av vardagen på en del håll runt storstäderna. En liten grupp – oftast unga män - väljer att ta lagen i egna händer och förstör för alla invånare i en stadsdel. Frustrationen hos alla de hederliga människor som drabbas över att samhället inte reagerar kraftfullt är fullt förståelig
I dokumentären ”Bränn en bil - få ett jobb” (SVT 13/11) berättas det om läget i Stockholmsförorten Tensta. Liknande situationer finns på fler håll i landet. Kriminella grupperingar härjar och sätter skräck i sin omgivning. Det går så långt att man i stora stycken tillåts diktera villkoren för lokalsamhället. Varken kommunen eller polisen reagerar på ett sätt som är tydligt nog. Snarare belönas bråkmakarna med jobb hos kommunen, därav titeln på dokumentären. Detta är helt fel väg att gå.
Grunden för stabiliteten i samhället är en fungerande rättsstat. Att medborgarna känner förtroende för myndigheter, att polisen kommer när man ringer samt att all brottslighet utreds och lagförs är avgörande för att samhället ska kunna hålla ihop. Otrygga medborgare leder till ett otryggt samhälle som riskerar att falla sönder.
Det som fick mig att engagera mig politiskt var viljan att förbättra situationen för människor i deras vardag. Jag gick med i KDU för att jag hade upplevt vad det innebär att vara otrygg. Känslan av risken att bli utsatt för våld och hot, på stan och på vägen hem om kvällarna är mycket destruktiv. Jag bodde i ett miljonprogramsområde i en Stockholmsförort, med allt vad det kan innebära.
Brandbergen, där jag bodde, var då ett område som kunde kännas väldigt otryggt. Ofta var det svårt att veta vad som var mest otryggt - områdena kring centrum där gängen hängde, eller de mer ödsliga promenadvägarna där man oroade sig för vad som fanns inne i varje skogsdunge. Men det var svårt att slå bort rädslan när det ena dagen inträffar en våldtäkt utanför porten och någon vecka senare en dödsskjutning 50 meter från huset. Rädslan var befogad. Frånvaron av polis och ansvarsfulla vuxna var total.
Mot bakgrund av detta känner jag starkt med alla de människor som inte upplever att det offentliga tar sitt ansvar för att garantera deras trygghet. Som ung kristdemokrat menar jag brottsofferperspektivet måste genomsyra rättspolitiken. Straff- och påföljder ska stå i proportion till den kränkning som offret utsatts för. De etiska perspektiven i rättspolitiken måste bli tydligare. Samhället måste sända tydliga signaler om vad som är acceptabelt och vad som inte är det.
För att öka tryggheten på gator och torg måste också antalet poliser öka. Trots de satsningar som Alliansen gjorde är Sverige bland de europeiska länder som har allra lägst antal poliser per invånare (2,1 per 1000 invånare att jämföra med EU-snittet på 3,4). Detta är långt ifrån ändamålsenligt. Polisen måste ges resurser och förutsättningar att få bukt med den brottslighet som drabbar människor i vardagen. Det är högts rimligt att kräva att polisen ska komma när man ringer och att alla brott ska utredas.
Brottslighet kan förebyggas på många sätt. En fungerade skola, en inkluderande arbetsmarknad och ett livskraftigt civilsamhälle är viktiga delar i detta. Men inget av detta kan fungera om inte staten tar sitt ansvar för att lag och ordning råder. Om detta får det inte råda någon tvekan.
Sara Skyttedal,
Förbundsordförande, KDU
