Caroline Ego: "I undersökningar har man kommit fram till att häktning med restriktioner var så psykiskt belastande för den intagne att den orsakade både depression och anpassningsstörning."
I Sverige har vi ett häktessystem som praktiserar extrem isolering under obestämd tid. Du kan sitta häktad med fulla restriktioner som innebär total förbud mot mänsklig kontakt, inga brev, telefonsamtal eller böcker är tillåtna. Du sitter isolerad i en cell på drygt sju kvadrat, 23 timmar om dygnet. Dina enda tillgångar är en säng, ett litet bord och ett diskhorn. Din enda tid utanför cellens fyra väggar är en kort stund av frisk luft på gården, ensam.
För att en person skall kunna häktas krävs att han eller hon på sannolika skäl är misstänkt för ett brott som kan ge mer än ett års fängelse. Dessutom krävs det att det finns risk för att den misstänkte undandrar sig lagföring eller straff, undanröjer bevis eller på annat sätt försvårar utredningen.
Europarådets och FN:s kontaktkommittéer har flera gånger riktat kritik mot Sveriges häktessystem och menar att det ses som tortyr. Kriminalvården säger sig hoppas kunna ge ungdomar möjligheten till två timmars mänsklig kontakt om dagen för att undvika psykisk ohälsa i samband med restriktioner. Men inga åtgärder har hittills tagits. Tillämpningen av fulla restriktioner kan anses stå i strid med de åtaganden Sverige gjort i samband med tillträde till konventioner såsom Europakonventionen, FN:s barnkonvention och FN:s konvention mot tortyr och omänsklig eller förnedrande bestraffning.
Problematiken jag vill lyfta fram här är hur de häktade påverkas av denna extrema isolering rent psykiskt. Sverige är relativt ensamt om systemet med fulla restriktioner och därför är den internationella forskningen kring just detta ganska smal. De undersökningar som dock gjorts visar symptom på posttraumatisk stress, ångest, depression, minnesstörningar och nedsatt koncentrationsförmåga.
Var fjärde häktad med restriktioner uppvisar psykisk ohälsa under häktestiden. Hypotesen om att lång tids häktning med restriktioner är skadlig för den psykiska hälsan har väckt diskussioner tidigare och stöds nu av de undersökningar som gjorts. Fram till för ett par decennier sedan hade Danmark ett liknande system men har nu infört tidsbegränsningar för isolerande med restriktioner, vilket Sverige alltså saknar. I både Danmark och Norge har det genomförts undersökningar av författarna Andersen med fler och Gamman där man kommit fram till att häktning med restriktioner var så psykiskt belastande för den intagne att den orsakade både depression och anpassningsstörning. I dag har Norge avskaffat restriktioner i samband med häktning.
Jag vill ta upp två olika fall för att sätta texten i perspektiv. Mauritz Andersson är namnet på den man som längst suttit häktad i svensk kriminalhistoria. Fyra år har han tillbringat på häktet varav två år och fyra månader av dem i isolering. Domen föll till slut på 14 år för grovt narkotikabrott. Rekordet som John Ausonius, den i media så kallade lasermannen, hade är alltså slaget. Mauritz Anderssons led under sin häktningstid av djup depression, förlorad livslust och minnessvårigheter. Jag kan förstå vikten av man måste föra en förundersökning så ostört som möjligt men hur kan det anses rimligt att ha någon häktad i 1329 dagar, som i Anderssons fall?
En bekant till mig satt häktad i ett dygn. Han förklarar situationen som det mest destruktiva han varit med om. Någon kanske höjer på ögonbrynen nu och menar att ett dygn inte kan vara så traumatiskt men den psykiska påfrestning det är att sitta isolerad går nog inte att sätta ord på. Han menar att man kan komma ut från en isolering på två olika sätt. Antingen är man totalt nedbruten eller så ställer man sig för alltid emot systemet. Tilliten till rättsväsendet blir som bortblåst. Det krävs alltså inte många dagar i en isoleringscell för att skada en människa på många plan.
Jag ser isoleringen som ett rättsproblem och menar att den psykiska tortyr det är bör vara en stark anledning till att diskutera andra alternativ till isolering. Kriminalvården har valt att trösta sig med att endast ett fåtal faktiskt sitter häktade med restriktioner i mer än sex månader. Som att det inte vore länge nog. Men i Sverige har vi exempel på flera års häktning. Hur det kan ta flera år att slutföra en förundersökning förblir mig oklart. Det är viktigt att inte låta häktestiden uppfattas som ett straff då man som häktad ännu inte är dömd.
Caroline Ego
