Atilla Yoldas: "Nej SD, nyvalet handlar inte om invandringspolitiken"

250 000 000. En kvarts miljard svenska kronor. Det är kostnaden som Valmyndigheten måste täcka för det barnkalas Sverigedemokraterna ställt till med i riksdagen. Utöver den notan är partiet själva även redo att öppna plånboken för en ny, påståendevis större, valrörelse inför nyvalet. Hur ansvarigt är det att sätta regeringen i kris och reducera Sverige till en schackpjäs i ett infantilt spel om makt? Låt oss ägna ett ögonblick åt partiet innan vi besvarar den frågan.

LÄS MER: "Här är de fem största problemen med invandringsdebatten"

Hur ”ansvarigt” är det att vilja sänka abortgränsen från 18 till 12 veckor och återskapa en förlegad syn på kvinnan och hennes rätt att bestämma över sin egen kropp? Detta förslag har kritiserats hårt av professorer och överläkare, som förklarar att det inte finns någon vetenskaplig grund i att sänka abortgränsen. Abortlagar som blir restriktivare korrelerar med en ökning av osäkra och livsfarliga aborter.

Hur ”ansvarigt” är det att påstå sig vara ett ”HBTQ-vänligt” parti men samtidigt ställa sig emot samkönade pars rätt att få adoptera och uppmuntra kyrkan att motsätta sig homoäktenskap? Björn Söder skrev själv att homosexualitet är en ”sexuell avart” som han sedan jämförde med pedofili.

Hur ”ansvarigt” är det att påstå att rasism inte får existera inom partiet, när för bara några månader sedan 11 av 20 i SD:s riksdagsgrupp avslöjades med att ha uttryckt eller sanktionerat rasism? Utöver detta avslöjande från Expo gräver vi på IRM fram åtskilliga rasistiska SD-företrädare på löpande band genom vår granskning. Rasist efter rasist avslöjas i partiet, men förvånansvärt många sitter bekvämt kvar på sina platser trots detta.

Hur ”ansvarigt” är det att påstå sig vilja ”hjälpa fler på plats” när SD i själva fallet tänker sänka Sveriges bistånd med 30 procent? ”Hjälpa fler” med mindre pengar från samma plånbok går inte riktigt ihop. Att partiets politiker utöver detta vid flera tillfällen presenterat felaktiga siffror angående invandring framstår inte särskilt ansvarigt eller ärligt, heller.

Hur ”ansvarigt” är det att lova pensionärer sänkt skatt och lova arbetslösa högre a-kassa, och sedan – vid första givna möjlighet att få mer makt – överge alla löften och rösta på någonting helt annat? Hur ”ansvarigt” är det att sedan inte ens våga stå för att ha ljugit sina röstare rakt i ansiktet; att överge sina löften till pensionärer och arbetslösa när de redan övertygats med hopp?

Jag förstår din frustration och jag hör din protesterande röst, du som har röstat på Sverigedemokraterna. Din röst behövs, men den borde inte kanaliseras genom ett minst sagt tveksamt och oansvarigt parti. Under de senaste dagarna har SD:s politiska vilja och uppriktighet tveklöst satts på prov, och resultatet blev icke-godkänt. Svenska folket vet att SD är ett enfrågeparti, och jag tror mer om dig och din röstsedel än så.

Den ”tysta majoriteten” som Mattias Karlsson nu pratar om är det överväldigande antal svenskar som just nu sitter tysta med pannorna nedtryckta i handflatorna. Det här valet handlar inte alls om att vara för eller emot invandringspolitiken, som Karlsson vill få det att verka. Valet, den 22 mars, handlar om att vara för eller emot Sverigedemokraterna och deras rasism, kvinnofientlighet och HBTQ-förakt – allt inslaget i en lyxförpackning. Barnkalaset är över.

Atilla Yoldas
Skribent och bloggare