"Men det som skrämmer mig allra mest. Det är den otroliga feghet som genomsyrar hela skolans struktur. Lärarna som inte vågar säga ifrån utan tillåter elever löpa amok längst skolkorridorer och i klassrum."
Igårmöttes jag av polisen i skolkorridoren. I förundran letade jag uppmin lärare för att ta reda på vad som hänt som kan ha krävt enpolisstyrka på närmare 5 man att ambulera omkring iskolkorridorerna utan någon som helst förvarning. Samtidigt som jagställde frågan till min klassföreståndare såg jag en piketbil påskolgården. Tankarna vandrade iväg i worst case scenarios. Tänkom någon blivit svårt skadad eller tom dödad?
Det svar som minlärare gav mig, nämligen att "det inte hänt något särskiltutan att polisen bara var i skolan för att titta runt lite grann, dådet varit ovanligt stökigt där på sista tiden" kändes som enbrännande lavett. För det var när jag insåg att en polisstyrka påomkring fem man hade kommit till vår skola i en piketbil - för att för att genomföra en helt vanlig inspektion - som jag insåg attnågonting var riktigt snett.
Jaghar en klump i magen. En tung sådan. Ångest har tillhört minvardag sen jag började högstadiet. Men från att ha handlat om enoro över mig och mina skolbetyg så är jag nu innerligt oroad översvenska skolelevers, svenska skolans och Sveriges framtid. Atteleverna som beter sig som svin, kallar sina lärare för horor ochser på utbildning som ett skämt – att de ska ut i verkligheten ochta över det här landet är en skrämmande tanke. Det väcker enobeskrivlig oro inom mig.
Föreställdig det här: korridorer som är så ohygieniska att det känns somatt det utgör en hälsofara för oss elever. Papperskorgarna ochallt dess innehåll ligger utspritt på golvet. Man får akta sig såatt man inte halkar på någon av de oräkneligt många snorloskornautspridda på golven. En inställd lektion hit, en sjuk lärare dit.Och för att inte tala om bråken. Det är min och mina skolkamratersvardag. Det är vad vi går upp till varje morgon. Det är vårarbetsplats.
Mendet som skrämmer mig allra mest. Det är den otroliga feghet somgenomsyrar hela skolans struktur. Lärarna som inte vågar sägaifrån utan tillåter elever löpa amok längst skolkorridorer och iklassrum. Skulle det mirakulöst hända att läraren samlade sigmodet att be en stökig elev vara tyst - då blir han eller honombedd att hålla käften om han inte "vill få sin mammaknullad".
Detär just det som havererat vår skola: fegheten. Att lärarna är såkonflikträdda att de låter sig styras av tolvåringar. Det krävsatt vi ger de äldre makten till att bestämma igen! Det krävs attvi – ni – slutar vara så konflikträdda. I varje verktygslåda behövsen hammare – och nu är det dags att använda den.
Ben Solimanaznavi, 15 år
Ben Solimanaznavi är en förargad femtonåring som vägrar se den svenska skolan förfalla. Han drömmer om att bli politiker och lappa ihop vår krackelerande skola.