Linnéa Bruno (FI): "Det är dags att lyssna på de unga kvinnorna"

Regeringens förslag om en tredje vikt månad i föräldraförsäkringen väntas få stöd av Fp i omröstningen i riksdagen. En tredje så kallad ”pappamånad” var huvudförslag i Fp:s valkampanj för ”Feminism utan socialism”, men förhandlades bort i Alliansens gemensamma valplattform, till förmån för ordningsbetyg i skolan. Nu har Fp en chans att visa att orden i valrörelsen betydde något.

Vänsterpartiets Hans Linde har dock svarat Sveriges Radio att V inte självklart kommer att rösta för förslaget, eftersom de hellre vill ha en helt individualiserad föräldraförsäkring. Feministiskt initiativ menar också att det är dags att låta den bli individualiserad, på samma sätt som alla andra sociala försäkringar är det. För att komma framåt i politiken krävs balans mellan visioner och pragmatism. Jag skulle rösta för en tredje vikt månad, som ett steg på vägen mot ett delat omsorgsansvar.

LÄS ÄVEN: 

Efter de öronmärkta månader i föräldraförsäkringen som Maria Arnholm tog initiativ till på 1990-talet (och Bengt Westerberg fick cred för) har de stora jämställdhetspolitiska reformerna lyst med sin frånvaro. Dessa ”pappamånader” hade effekt – under flera år ökade pappornas uttag av föräldraförsäkringen. Mer oklart är tyvärr om den tredje öronmärkta månaden, som regeringen och Fp vill ha, gör någon större skillnad.

Pappornas uttag är nämligen redan 24 procent av 480 dagar, det vill säga fyra månader. Dessa dagar tas till största del dock ut efter den mest omsorgskrävande perioden. Förslaget är därför en skenreform, ett rent symboliskt förslag. Men kan verka normerande i rätt riktning.

Staten subventionerar en könsstereotyp ansvarsfördelning som innebär sämre ekonomiska villkor och möjligheter i arbetslivet för kvinnor, samt sämre möjligheter för pappor och barn att etablera nära relationer. Mammor förlänger dessutom sin föräldraledighet genom att ta ut endast några dagar i veckan, då de är hemma utan ersättning, något som inte direkt gagnar framtida lön och pension. Vi måste komma vidare, och inte bromsa, hur små stegen än tycks vara.

Det sägs ibland att individualisering har svagt stöd, med hänvisning till opinionsundersökningar. Jag anser dock att det är mer relevant i denna fråga, liksom exempelvis i abortfrågan, att lyssna mer till vad unga kvinnor vill, än vad män över 65 har att säga om saken. Enligt Sifo och Jusek (2014) anser 3 av 4 kvinnor 18-29 år att det är viktigt med ett jämställt uttag av föräldraledigheten. Äldre män är mest skeptiska.

Som Sifo även visade i somras vill 8 av 10 unga kvinnor se Feministiskt initiativ i riksdagen. Dags att lyssna på de unga kvinnorna, av många skäl.

Linnéa Bruno,
Doktorand i sociologi och styrelseledamot (Fi)