"Yttrandefrihet funkar bara om även hatarna får komma till tals"

Detsenaste årtiondet har media än mer fått upp ögonen for depolitiska extremisterna, med fler artiklar om terrorism och analyserom högerextrema partier i Europas många parlament. Med detta fokusväcks de gamla frågorna: “Ska människor med extrema åsikter fåsäga vad de vill?” och “ska man få kritisera olika politiskaoch kulturella grupper, även om de tar illa upp?”. Det enklasvaret på bägge frågor borde vara “Ja” och vi har haft godaskäl att svara ja, ända sedan 1800-talsfilosofen J.S. Mills tid.Något som allt för många partier, nu senast KristdemokraternasUngdomsförbund, ofta glömmer.

Mycketmotstånd mot yttrandefrihet bygger på rädsla. Rädslan attmänniskor med åsikter man själv tycker är hemska ska sprida democh vinna sympatisörer. Forskning pekar på att människor ofta görett felslut och tror att andra människor i är mycket merlättövertygade än de själva. Det kanske förklarar varför vissatycker att det verkar vettigt att förbjuda grundlagsfientligaorganisationer.

Enannan rädsla är att någon ska tycka och säga något som är såkränkande och sårande att det ej kan förlåtas och kanskeprovocerar fram våld eller hat.

Bäggerädslorna kan vara rimliga. Det finns människor med åsikter somligger väldigt lång ifrån det som samhället accepterar och detkan göra väldigt ont att få sin tro och identitet kritiserad ellerhatad. Ända borde vi svälja rädslan och härda oss för risken attbli förolämpade, även av de mest hatiska grupper. Anledningen ärenkel: det är bara när alla får säga vad de tycker och tänkersom vi får chansen att säga emot. Det blir viktigare ju elakare,mer kränkande och orimliga åsikterna blir. De åsikter somexempelvis Lagen om Hets mot Folkgrupp förbjuder yttrandet av ärockså de åsikter som mest av allt behöver lyftas upp och sågasvid fotknölarna.

Isin bok “Om Friheten” skrev en snubbe som hette Mill en hel delom detta. Redan under hans 1800-tal var frågan om vad som får ochinte får sägas het. Extremism är en planta som växer väl imörker, där missnöjda människor som inte är intresserade avmainstreammedia kan byta övertygelser med varandra i avskildhet. Detär först när vi inkluderar dem i den bredare politiska debattensom vi får en chans att locka ut dem och övertyga dem om attderas åsikter inte är de förnuftigaste.

Människorär bra på att känna igen argument som är logiska och argument sominte fungerar och de flesta vill vara förnuftiga snarare anirrationella. När vi öppnar för en seriös diskussion ochförklarar varför extrema åsikter som rasism, religiös intoleranseller våld mot oliktänkande är fel. Då kommer vi vinna ochövertyga människor som annars aldrig skulle lyssnat. Därför måstevi ha en stark yttrandefrihet och vara beredda att tillåta ävenhatiska åsikter i den öppna samhällsdebatten. Annars har vi ingenchans att förklara för dem att de har fel.

AndreasEriksson,
Förbundsstyrelseledamot och rättspolitisktalesperson
Centerpartiets Ungdomsförbund