"Om vuxna människor vill festa och ha kul måste de få göra det"

Sverige är ett av de länder där fest är hårdast reglerat i hela västvärlden. En bidragande orsak är att inrutat i den svenska folksjälen är tanken om att människor ska vara produktiva, bidra till välfärden och det ekonomiska ekorrhjulet. Antalet gånger pengar byter händer väger tyngre än människors lycka.

Ett regimskifte behövs. Det är dags att släppa festen fri. Genom att avskaffa alkoholmonopolet, krav på danstillstånd och sänka punktskatter på alkoholhaltiga drycker kan nedmonteringen av förmyndarsamhället påbörjas.

I Göteborg tvingas människor avsluta fredagskvällen klockan tre på natten, medan i Barcelona lämnar människor dansgolvet först sex timmar senare. I Malmö måste ölen bunkras upp inför helgens festligheter, medan i Berlin kan man dra en femkronorsöl från en kvartersbutik på vägen till technoklubben. I alla kontinentaleuropeiska länder framstår den svenska regleringshysterin som extrem och sjuklig. Fattar inte politikerna att de stryper varje chans till spontanitet?

Höga punktskatter och alkoholmonopol gör inköpsresor till Tyskland och Polen till en god investering. Utan politiska pekpinnar skulle människor kunna planera sina liv själva och få tid över till vettigare saker. Och när festen inte är lika dyr, skulle fler människor få råd att vara med. Inte bara medel- och överklass.

Som en motreaktion till förmynderiet har svartklubbar växt fram i många städer. I många fall med bristande brandsäkerhet och uteblivna skatteintäkter som följd. Alternativet är en blomstrande restaurang- och klubbnäring. Där svarta pengar blir vita, arbetsmiljöregler kan kontrolleras och säkerhet kan upprätthållas. Politisk detaljreglering leder bara till kostnader och onödigt krångel för vanliga medborgare.

I stället räknas människors värde i ören och kronor. Det påstås att högre konsumtion av alkohol leder till högre kostnader i välfärden, att risken för missbruk ökar och att människor blir mer våldsamma. Dessa argument utgår alla från en tanke om att människor är oförmögna att själva bestämma över sina liv.

Underförstått stämplas också människor som produktiv eller oproduktiv. Nettovinst eller nettoförlust? Välfärdsbrukare eller välfärdsgivare? Ett sådant synsätt representerar inget annat än en unken människosyn.

Välfärdsstaten växte fram för att ge lika möjligheter till alla människor. Inte för att moralisera över deras sätt att leva. Vi ska inte vara en pusselbit i politikers samhällspussel. Det är dags att lämna människor och deras fester i fred. Släpp festen fri.

Anton Wemander Grahm, förbundsstyrelseledamot Liberala ungdomsförbundet
Simona Mohamsson, distrikstyrelseledamot Liberala Ungdomsförbundet Väst