"Sluta se tiggare som problem – ge dem jobb och utbildning i stället"

Rom betyder människa på romani. Vi får inte glömma att de som kommer hit från länder som Rumänien och Bulgarien är precis det. Människor.

Jag blir så fruktansvärt irriterad på de politiker som påstår sig veta vad som är bäst för EU-emigranterna. De pratar om dem som en grupp. Tiggare. Men har de någonsin satt sig ner och pratat med dem en och en? Har de mött dem som individer? Mött dem som människor?

Har de tittat dem i ögonen och frågat: ”Hur kan jag hjälpa dig?”

Jag tror inte det.

Det skrämmer mig hur mycket situationen i Sverige i dag påminner om livet romerna levde här på 30- och 40-talet. Ingen ska behöva leva det liv mina mor- och farföräldrar levde. Ingen ska behöva leva i fattigdom. Särskilt inte i Sverige. Inte med alla de resurser och möjligheter vi har i landet.

Att införa ett förbud mot och att kriminalisera tiggeriet är som att kasta de här stackars människorna i soporna. Ett förbud leder ingenstans. Problemet försvinner inte bara för att vi skickar iväg tiggarna. De kommer fortsätta att tigga, men nu kommer de att göra det i rädsla.

De är redan desperata. De skäms.

De ska inte behöva vara rädda också.

Att kalla det organiserat tiggeri bara för att familj, vänner och bekanta reser hit tillsammans är skrattretande. Jag är själv rom och vi romer gör ingenting ensamma. Det är en del av kulturen. Det är väl självklart att du tar med dig någon när du lämnar tryggheten i hemlandet, för att göra det bättre för dem du älskar.

Hade jag varit i samma situation hade jag också satt mig ner, offrat min stolthet, för att försörja min familj, mina barn. Jag hade bett om pengar. Det tror jag att ni också hade gjort, Tomas Tobé (M) och Beatrice Ask (M).

Om ni inte hade haft någon annan lösning, hade ni inte det?

Hade ni inte offrat allt?

Så i stället för att falla för grupptrycket från folket och stjälpa de här människorna, kan ni inte hjälpa dem Moderaterna? De kom hit för att jobba. De kom hit för att bygga en framtid åt sina barn. De kom hit för att överleva.

Jag minns fortfarande glädjen i min mammas ögon när hon lärde sig skriva sitt namn för tio år sen. Den lyckan glömmer jag aldrig! I dag skriver hon dagbok och lär mina barn hur viktigt det är att gå i skolan. Den glädjen vill jag se hos andra.

Hjälp dem att lära sig språket, att läsa och skriva. Hjälp dem att skriva ett CV och att söka jobb. Hjälp dem att utnyttja de många talanger de har. Låt dem känna hopp och ta med det hoppet hem till sina familjer.

Låt dem se att det finns en framtid.

Hjälp dem att bygga den.

Zonfira Tan