Lördag 15 Mars 2025
Rickard Söderberg säger att fler borde vara som The Singing Sailor. Han anser att vi måste stå upp för de människor som kränks på grund av sin läggning.
The man of my dreams badar i Östersjön.
Jag vill vara han. Jag önskar att jag passade så bra i tighta briefs. Att jag talade morse flytande. Och att jag inte var så traumatiserad av Hajen-filmerna att jag verkligen vågade bada i öppet hav. För när Svenska Freds sänker The Singing Sailor i Östersjön vill jag gå ner på knä av upphetsning. Upprustarna däremot är inte lika uppspelta.
Upprustarna däremot är inte lika uppfyllda, utan lyfts upp först när de uppdagar ett rysk plan över internationellt vatten, så de kan skicka upp en Gripen och jämföra storlek med varandra.
För exakt hundra år sedan samlade Svenska Freds sammanlagt 200 samfund för ett samtal och samarbete kring samtidens samhälle; om framtidens sätt att hålla sams. Det var i Varberg och precis som i dag fanns det bakåtsträvare då också. Trots det antogs ett dokument som sedermera blev Förenta Nationerna.
Sedan dess har fredshjältar som Raoul Wallenberg och Dag Hammarskjöld etablerat en diplomatisk fredsstämpel på Sverige som vi borde vara stolta över, och ens verklighetsuppfattning får vara ungefär lika tight som matrosens tanga för att man ska tro att vapenkramande och murbyggande är vägen.
Fred kräver mod nog att kalla en spade för en spade och demokrati för en icke-ickedemokrati.
Fred kräver politiker som slutar vända kapprustningskappan efter snålblåsten.
Och fred kräver att vi uppmuntrar människor att älska med varandra. Inte döda varandra.
Jag vet inte om vår nya huvudexport ska vara regnbågsfärgad, men det värsta som kan hända är att vi får tvätta våra lakan. Men när vi exporterar vapen är det ett skamligt återfall i barbari och ett övergrepp på mänskligheten och hennes kulturvärden.
Ja. Kalla mig naiv. Men när jag drömmer om en värld där ingen längre känner till ordet militär, vet jag att vi inte kan slå oss dit. Och jag fattar väl att en neonskylt allena inte skapar fred. Men, hur tycker ni linjen av kapprustning har funkat de senaste 100 åren?
Varje människa kan göra skillnad. Skillnaden är att denna gång är människan i neon. The Singing Sailor är en knivskarp markering för att stödja de människor vars enda brott är de haft mage att låta förälskelsens fjärilar lyfta i magen. Det är ett sätt att ta nya diplomatiska grepp och det är den yttersta manifestationen av Make Love, Not War.
Så tills ni som gnäller över den sjungande matrosen har kommit på något bättre sätt att skapa fred än att lyfta frågan om kärlek, så kan ni väl vara vänliga att sluta sjunga era klagovisor. Upprustning har inte fungerat på hundratals år, och inte ens mina möss Adam och Steve är så puckat envisa. Och då jobbade de ändå i nästan två timmar i går med att försöka få en toarulle in genom ett hål som uppenbart var alldeles för litet.
När Gandhi lär oss att vi ska vara den förändring vi vill se i världen, vill jag vara The Singing Sailor. Inte bara för att jag vill kyssa honom, utan för att han talar fred. Han sjunger fred. Han välkomnar fred. Och vackrare än så blir inte en människa, oavsett hur den ser ut halvt nedsänkt i vatten.
Rickard Söderberg,
Operasångare
Rickard Söderberg är operasångare och debattör.
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera eller svara på andra kommentarer.
