"Vi kan inte acceptera näthatet mot Louise Andersson Bodin"

Det måste bli ett slut med att varenda samhällsdebatt slutar i ett skyttegravskrig. En diskussion präglas av att en fråga får stötas och blötas och där argument får viktas mot varandra i syfte att få meningsmotståndaren att ändra uppfattning eller i bästa fall hittar parterna en gemensam vilja.

Dagens debattklimat är av det motsatta där fokuset snarare ligger på att positionera sig i stället för att finna intellektuella beröringspunkter. I ett sådant klimat finns det inga vinnare, utan enbart förlorare, och den största förlusten gör vi medborgare som hamnar under skottgluggen mellan två extremer.

Det är vedervärdigt det drev och hat som riktas mot Louise Andersson Bodin, samtidigt som hennes uttalande är förkastligt och inte under några omständigheter bör yttras. Att hon sedermera tar tillbaka det och ångrar sig samt läser på visar på gott omdöme och förtjänar att tas på allvar.

Problemet är snarare att vi inte kan separera företeelser för vad dem faktiskt är, Adam Tenstas gest är riktad mot TV4 i synnerhet och mot den strukturella rasismen i allmänhet. Har inget med politisk korrekthet eller personangrepp att göra.

Diskussionen borde primärt handla om tre saker:

1. Hur vi kommer till bukt med näthat och trakasserier, samt förtal och påhopp på internet.

2. Hur vi ser till att folk med utländsk bakgrund kommer in i samhällsgemenskapen och ges samma och lika möjligheter att verka i Sverige.

3. Hur vi får en seriösare samhällsdebatt där sakfrågor får stötas och blötas och där förenklingar och positioneringar gör sig sekundära.

Jag är uppväxt i Karlstad som ligger 27 kilometer öster om Grums, och jag vet hur det är att bo och leva i mindre stad, vissa kanske till och med skulle kalla det för landsbygden. Det stämmer att jargongen är annorlunda i Grums än i Stockholm och ibland hamnar den sociala jargongen i konflikt med det politiskt medvetna och det bästa man kan göra då är att ha förståelse och sedan upplysa, snarare än att hata och dumförklara.

Utmaningarna på landsbygden påminner stark om de som omgärdar förorten; det vill säga tendensen av en växande främlingsfientlighet, homofobi och utanförskap. Jag har bott i Tensta så jag vet vad jag pratar om.

Dessutom träffade jag Per Gudmundson när han föreläste på Stureakademin 2015 och han är retro, smart, frispråkig och genuin – precis som Adam Tensta. Det är lätt att man stirrar sig blint på det som skiljer dem åt snarare än det som förenar. Detta inkluderat likheterna mellan förorten och landsbygden.

Det är dags att vi kliver upp ifrån våra bunkrar, slänger bort våra vapen och sätter oss ner i lugn och ro över fyra ögon och på riktigt funderar på hur vi kan förbättra vårt samhälle. Där det är okej att på riktigt tycka olika, men där huvuduppgiften är att finna hållbara långsiktiga lösningar på svåra och komplexa samhällsproblem.

Albin Axelsson