Till alla föräldrar: "Du kan inte bygga en ny familj av trasiga barn"

Skillsmässobarn – jag är långt ifrån ensam. Jag är inte ensam att vara den som var den som var gammal nog att förstå att min familj, min trygghet föll i bitar den dagen. Den dagen som förändrade mig, min syster, min mamma och min pappa. Dagen som fick mig att förstå att livet ibland kommer bjuda på både upp- och nergångar.

I dag är fler av mina vänners föräldrar skilda än gifta. Dock har de allra flesta föräldrar som kan prata med och respekterar varandra. Men jag tillhör en av dem vars föräldrar inte ens kan mejla varann, en av de som har föräldrar som inte tål varandra.

LÄS MER: "Betnér vet inte vad han pratar om – jag har sett Rosengård brinna"

Som tolvåring förstår man nog mer än ens föräldrar någonsin kommer att förstå. Dagen pappa sa att han hade träffat någon annan, visste jag direkt vem det var utan att han behövde nämna hennes namn, men då hade problemen inte ens börjat. Jag som tolvåring fick kliva in som min lillasysters mamma varannan vecka, för jag tyckte inte att min lillasyster fick nog med kärlek från min pappa.

Hon är ju den finaste ungen i världen, hon är praktexemplet på en fenomenal dotter. Men inte någonstans på världskartan hade jag då förstått, förstått att hennes liv, den nya kvinnan och hennes barn, hennes nära och kära skulle betyda mer än oss. Mer än hans egna döttrar.

Vi blev de som vår förälder valde bort. Vi blev de som hamnade i skymundan, som blev bortprioriterade. Vi är de som ingen någonsin kommer förstå sig på, för vi är de barn som insett att våra förälders kärlek inte är villkorslös, trots att hela samhällets premisser säger de. Köpt kärlek och ord utan mening är en del av vår vardag, ett sätt för ens förälder att lösa ångesten och skulden - men den sinar med åren. Nu finns inte ångesten kvar för glädjen av den nya familjen har tagit över.

LÄS MER: "Jättebra jobbat Stefan Löfven, nu blir ännu fler unga arbetslösa"

Att bilda en kärnfamilj av ett par skadade skilsmässobarn, att få fyra personer med olika personligheter och ett underliggande hat att bli syskon går inte. Att åka på resor och äta söndagsmiddagar med varandra som om allt vore en dans på rosor. När ska ni förstå att det inte fungerar så? En tidigare okänd person för dig kommer du aldrig se som ett syskon. Kanske som en nära person i ditt liv, men inte mer än så.

Till alla er föräldrar som valt att skapa en ny familj efter en skilsmässa, inse att familj är de man växt upp med. Du kan aldrig tvinga på någon syskon eller en ny "mamma" eller "pappa". Förstå att en kärnfamilj inte går att skapa av askan efter elden.

Se era barn. Visa att det är dem och ingen annan som betyder något. Låt dem aldrig bli bortprioriterade för någon eller något. De är det finaste du någonsin kommer att ha och när du väl ångrar dig, när du väljer att inse att dina barn betydde mer än du trodde, då kan det vara försent. Det var det för mig.

Gabriella