"Om SD får bestämma tar de mina rättigheter ifrån mig"

Det är lätt att förtränga homofobin om man går utan förtrycket på sina axlar. Det är lätt att inte se de som blir nedslagna, spottade på och utstötta i skolan eller på jobbet när det aldrig uppmärksammas.

Jag är lesbisk. Homosexuell. Och skulle Sverigedemokraterna leda det här landet så skulle antal hinder jag redan har för att få adoptera barn byggas på, och bli till något orimligt.

De vill förbjuda homosexuella par att adoptera och jämför oss med djur. Var är vi när de öppet på våra torg skriker att homosexualitet är en sjukdom, ett annat sätt att utrota mänskligheten, påstår sig vilja utrota den homosexuella inbillningen och utrota de sjuka? När de skriker att Pride är skämmigt och vidrigt för att vi får stå i fokus?

När vi ska strida mot och utrota rasisterna så ser vi inte homofoberna. Homosexuella och bisexuella röstar på Sverigedemokraterna utan förståelsen att de i ett sverigedemokratiskt samhälle förlorar rättigheter som är självklara för varje människa. Och när vi sitter på historielektionerna och lär oss allt om förintelsen, så hör vi ingenting om de minst 100 000 homosexuella som dömdes, spärrades in, mördades och kastrerades under förintelsen.

Vi hör inte hur Adolf Hitler sköt ihjäl sina påtvingade medarbetare för deras sexuella läggning. Vi lär oss inte att 60 procent utav de människor som sattes in i koncentrationsläger för deras homosexualitet dog. Lär vi oss någonsin om den rosa triangeln? Hur de lesbiska kvinnorna var tvungna att sälja sig själva? Jag kan mycket om Hitler. För vi lär oss om var han föddes, hur han uppfostrades, levde och tog sitt liv. Vi lär oss hans andranamn och hur hans föräldrar var.

Men lär vi oss någonsin om hur Karin Boye växte upp, och hur hon tog sitt liv? Lär vi oss någonsin om Magnus Hirschfeld som öppet stred mot homofobin samt rasismen under förintelsen? Behöver vi veta, vill vi veta hur Hitler kände och hur han bodde? Vi kan inte förklara all uppmärksamhet kring Hitler som person med: "Vi kan inte förtränga historien", för att när vi ser en två timmars lång film om Hitlers uppväxt och hans känslor, blir det mer som ni försöker övertala oss om att han också var mänsklig.

Jag behöver inte veta vad Hitlers mamma hette, vad han kände när han fick sin dröm igenom eller hur snäll han egentligen var. Berätta vad de utsatta vars namn och identitet finns kvar kände, berätta vad som hände med deras barn och ta reda på om de överlevde eller inte. Visa oss filmer om de utsatta, om de döda, om de som överlevde i stället och sluta normalisera den här täckmanteln gentemot homofobi.

Öppna ögonen och se vad som händer här och nu. Blunda inte för vad Sverigedemokraterna gör.

Gabriella Stefansdotter Ederby