Zandra Hedlund: "Ni sa att vi aldrig någonsin får glömma. Betyder de orden ingenting längre?"
214 flyktingar från Syrien på ett tåg från Ungern till Tyskland, de tvingas av tåget i Breclav av tjeckisk polis. De sorteras och märks med nummer på armarna. Vi känner igen scenariot. Det har hänt förut. Nu händer det igen.
Människor som tilldelas nummer. Som avhumaniseras och behandlas som boskap. Människor utan människovärde. Människor som utvisas till en säker död, för att vi anser att vi inte har råd. För att vi inte bryr oss. För att våra liv är värda mer. Jag säger vi för det handlar om oss. Vi som grupp. Vita människor med makt att förändra. Vi måste göra något. Alla kan göra något. Den som låter bli väljer aktivt att låta det ske.
Facebookflödet fylls av döda barn. Barn som får agera brickor i ett politiskt spel. Verkliga barn med verkliga föräldrar. Barn som tappar sitt människovärde i samma ögonblick som du klickar på dela. Du menar säkert väl, du vill visa hemskheten, men det är människor. Verkliga människor som hade verkliga liv. När du väljer att dela bilder på någons döda barn på Facebook, upphör de barnen att vara just barn. Där och då blir de till ickemänskliga objekt som används för att vinna billiga poänger. Poänger som alla borde förstå ändå, att barn drunknar i Medelhavet för att världen blundar. För att fiktiva gränser är viktigare än att rädda döende barn.
Politiker som inte vågar fatta beslut om att rädda människor som drunknar i haven, eftersom de är rädda att förlora röster. Förlora röster på att rädda liv. Hör ni er själva? I dagens Sverige riskerar politiska partier att förlora röster om de väljer att rädda människoliv. Andra partier profiterar på just detta. Vinner röster på att låta människor drunkna. Det är där vi har hamnat. Röster är viktigare än människoliv. Makt är viktigare än andra människors överlevnad. Säg det högt för dig själv nästa gång du ser dig i spegeln. Jag hoppas att du kan leva med dig själv.
Ni pratar om att vi inte har råd. Inte råd att rädda liv. Smaka på de orden. Se mig i ögonen och säg att du skulle resonera likadant om det var din dotter som drunknade i medelhavet. Säg att du fortfarande skulle prioritera skattefinansierad städhjälp framför hennes liv. Se mig i ögonen och säg att hon inte är värd att leva.
Ni sa att vi aldrig någonsin får glömma. Betyder de orden ingenting längre? Eller menar ni bara att vi ska minnas vår historia så att vi känner igen den när den upprepa sig?
Jag i min enfald trodde att de orden innebar att vi med varje medel för alltid måste förhindra att människor delas in i grupper där de svagaste utplånas. Att vi ska göra allt som står i vår makt för att historien inte ska upprepa sig. Tydligen betyder orden ingenting. För det händer. Precis just nu.
Ingen sätter sitt barn i en båt som kan leda till döden om inte alternativet att stanna kvar är en absolut dödsdom. Ingen tilldelar människor nummer om det inte är för att separera oss från dem. Det har hänt förut. Nu händer det igen.
Zandra Hedlund,
Debattör och skribent
Följ Zandra Hedlund på Twitter: @zandra_hedlund
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera eller svara på andra kommentarer.