Sverigedemokraternas populistiska skitsnack löser ingenting

Återigen dags att prata om Sverigedemokraterna – partiet jag älskar att hata – fast inte alls, snarare bereder det mig ett visst mått av psykisk ohälsa. Hursomhelst: Sverigedemokraternas mest prominenta, låt oss kalla det synpunkt, tenderar vara att Sverige driver en oansvarig och kostsam invandringspolitik.

Sverigedemokraternas lösning på detta är en strypning av flyktingmottagandet med, nuförtiden, nittiofem procent, till förmån för att istället ”hjälpa till på plats”, där det senare inte alls är en orimlig tanke.

Gällande kostnader finns det dock ett antal områden jag skulle vilja adressera, där exempelvis ett intressant fenomen, vilket Sverigedemokraterna svängde i efter att ha satt sig i knät på Svenskt Näringsliv, är öronmärkningen av pengar för förskingring, populärt kallat ”vinster i välfärden”. Vinster som bland annat går till entrepenörer som driver flyktingboenden. Något som, ställt i relation till Sverigedemokraternas kritik av kostnaden för flyktingmottagande, ter sig hyfsat absurt. Detta då det framgår att Sverigedemokraterna är mer intresserade av att fylla kapitalisters fickor än hjälpa människor som flyr för livet.

Nej, jag tror inte på en strypning av strömmen av flyktingar – att ”hjälpa till på plats” är i längden ohållbart och inte en tillvaro vi skulle godkänna i det läge våra europeiska grannar var i samma situation. Snarare tror jag på en humanisering genom effektivisering, i form av ett förenklat och mer tillmötesgående förfarande.

Alla som har kollat på Hans Rosling känner till problematiken med att flyktingar åker vansinnesflotte istället för att flyga, inte för att det senare är dyrare – tvärtom – utan på grund av direktiv gällande EU och flygföretag avseende identifikation, där flyktingar inte tillåts ombord ifall de inte har alla papper.

Bortsett från en förändring i direktiv skulle detta kunna avhjälpas med teknik, en möjlighet att identifiera sig genom sin mobiltelefon, eftersom de allra flesta ändå har en sådan med sig.

Sålunda är min åsikt att innan vi satsar på att utreda vilka som kommer från tillräckligt stor livsfara för att få hjälp, att vi täpper till de områden som läcker pengar.

Gustaf Liljenström