Terrorn blir lättare att ta på om den smugit sig in utifrån och inte vuxit upp mitt ibland oss. Först om terrorn inte är som oss själva går den att förklara som ondskefull och irrationell.
Runtom i mitt flöde uttrycker människor sitt stöd för den franska nationen. Färgerna blått, rött och vitt ska symbolisera solidaritet med det franska folket. I dag är alla fransmän.
Till och med människor som alltid svurit sig till antirasism och mänskliga rättigheter säger att den enda utvägen nu är regelrätt krig mot terrorismen. Nu måste vi, en gång för alla, bomba bort källan till problemet. Vi som är här måste skydda oss mot "dom där borta". Säkerheten här ska säkerställas genom våldshandlingar någon annanstans, långt borta. Närhet och distans.
Som att terror är något som så lätt kan delas upp i "vi" och "dom". Som att terror aldrig är den där tystlåtne blonde unge mannen som vunnit tävlingar i svarvning, han som lite blygt hälsade på oss vid brevlådan i det lugna villakvarteret.
Terrorn blir lättare att ta på om den smugit sig in utifrån och inte vuxit upp mitt ibland oss. Först om terrorn inte är som oss själva går den att förklara som ondskefull och irrationell. Det är först när terrorn inte är ett uttryck för en psykisk sjukdom eller vanföreställningar som den blir legitim att bomba bort. Vi distanserar oss från ondska eftersom vi vägrar se ondska som en del av oss själva.
Idag är alla fransmän, men betyder det att vi alla var libaneser i förrgår? När terrorn slog mot Beirut, var våra profilbilder prydda av färgerna grönt, rött och vitt? Eller var det bara en nyhet som de flesta bläddrade förbi, därför att det hände någon annanstans?
Vi glömmer lätt att människor är människor, världen över, och att vi trots geografiska avstånd delar önskningar och visioner om en fredlig, gemensam värld.
Terrorn slår i detta avseende inte enbart mot nationer. Den både förenar och splittrar människor genom att ge sig på vår gemensamma värld. Genom att göra det otänkbara tänkbart och det overkliga verkligt blir dess tilltänkta offer är alltid det som människor vördar och tar för givet: Våra sammanhang, vår trygghet och vår harmoni. Terror gör att hela vår värld, så som vi känner den, ruckas i sitt blotta grundfundament.
Det är när terrorn letar sig in i vårt medvetande och gör att vi glömmer bort all godhet som finns runtomkring, när den lyckas polarisera oss och ställa grupper mot varandra, det är då som terrorn segrat. Låt den inte göra det!
Rikard Einegard
Rikard Einegard är Doktorand i historia och historiedidaktik vid Malmö Högskola, samt mångårig föreläsare inom antirasistiska frågor.
