Jag hade varken utbildning, jobb eller några pengar

För 15 år sedan sade en lärare till mina föräldrar, inför mig att "Serdar kommer att misslyckas". Jag valde då att hoppa av skolan. Istället satsade jag helhjärtat på min boxning och bestämde mig för att aldrig börja röka eller dricka alkohol.

Boxningen började jag med när jag va 12 år gammal. Jag lyckades komma med i landslaget syntes mycket i media och framtiden inom boxningen såg ljus ut. Jag hade ett långsiktigt mål att kvalificera mig till de olympiska spelen i Peking 2008 och det mesta gick min väg. Men i livet möter man motgångar och där kom min första stora motgång. 22 år gammal va jag tvungen att lägga handskarna på hyllan, allt på grund av en handskada som jag fik gipsa om vid 8 olika tillfällen.

Varför fortsatte jag trots skada efter skada? Jo, för att jag vägrade att ge upp! Men till slut, efter vad som kom att bli min sista match, med Andreas Mikael som tränare (som idag är Alexander Gustafsson - the mauler's tränare) åkte jag in på en operation då jag åter igen hade brutit min hand under matchen. Jag vägrade dock att slänga in handduken under matchen och vann den matchen innan jag åkte in till sjukhuset. Där fick jag beskedet att jag inte skulle få fortsätta boxas. Så 22 år gammal stod jag utan utbildning, jobb och framför allt utan min stora passion boxning, som jag hade gett allt för sedan 10 år tillbaka. Skulle jag välja att tycka synd om mig själv och ge upp? Självklart inte!

Jag började jobba som säljare på Telenor när jag va 23 år gammal och var kvar där fram till att jag var 27 år. Jag sparade alla mina pengar och efter de fyra åren fick jag ett erbjudande om att öppna en egen butik. 27 år gammal var jag villig att ta den risken. Det gick dock inte bra som jag tänkt mig. Ganska snabbt gick den nämligen i konkurs, och jag förlorade alla mina pengar. Jag kände mig grundlurad och var alltså åter igen tillbaka på noll.

Jag stod då med massa erfarenheter men fortfarande utan utbildning, jobb eller någon som helst ekonomi. Jag var på gränsen att ge upp.

Skulle den där läraren ha rätt? Att jag valt min väg och skulle misslyckas. Självklart inte. Jag vägrade att ge upp!

Med min familj som höll mig om ryggen och med bra vänner som stöttade mig, började min resa med att jobba hårdare än någonsin. Med vågade investeringar och dedikerat jobb så har jag nu både köpt min drömbostad och min drömbil.

Nu, 10 år senare, ser framtiden ljus ut igen!

Serdar Demircan