Jag gick i muslimsk skola – vi lärde oss inte att bygga bomber

Igår satt jag med min man och tittade på nyheterna om attackerna i Paris. I slutet av sändningen, medan vi pratade, kände jag att ögonen började tåras och plötsligt började jag att gråta. Saken är den att jag grät inte för dem som föll offer i Paris. Jag tyckte synd om dem, som var på fel plats på fel tid. Jag ber för dem, men också för offren i Beirut. Jag ber för att världen ska stoppa denna terror.

Men det var som sagt inte därför jag grät. Jag grät för den plötsliga insikten av vad detta kommer att betyda för de miljoner muslimer runt om på jorden. Jag grät för vad det innebär för mina kusiner i Indonesien, för mina muslimska vänner i den västra hemisfären och jag grät för alla muslimer som jag inte ens känner.

Jag har alltid älskat att ha rätt, men denna gång plågades jag av det. Jag mådde illa, hjärtat slog snabbare än någonsin och händerna skakade som löv. För idag har jag sett mycket på sociala medier om hur man hatar islam och muslimer. Hur man hatar denna ideologi som uppmuntrar våld och intolerans. Hur de hatar islam och att det är islam som tillför det onda till världen.

Men vad vet de om islam? Vet de vad skillnaden om mellan Koran och Hadith? Vet de varför det finns Sunni och Shiah? Vet de vad jihad egentligen innebär? Vet de vad islam handlar om? Har de ens sett en Koran? Träffat en muslim? Pratat med en muslim? Vad har de för erfarenhet med islam? Hur kan de fördöma en hel religion tillsammans med miljoner fredfulla muslimer för det som några extremister har gjort?

För er som inte vet, jihad:en handlar inte om att sätta på sig en väst full med sprängämnen. Det handlar om att kämpa emot djävulen inom sig själv. Det handlar om att kämpa emot ovanorna man har, om att kämpa emot alla onda tankar i våra hjärnor och om att göra det Gud har skapat för oss att göra. Och nej, Guds mening är inte att vi ska döda och hata varandra. Att spränga sig själv till bitar, att döda oskyldiga, det är varken islam eller martyrskap. Det är terrorism.

Jag är född i Indonesien, landet med den största muslimska befolkningen i hela världen. Många vet troligen inte om det, många vet troligen inte något alls om Indonesien förutom om ön Bali. Om de ens vet om att Bali tillhör Indonesien. Jag tycks ha tur som fick gå till olika skolor och ha familj från helt olika bakgrunder. Jag har en asiatisk mamma, en europeisk pappa och en halv-colombiansk man. Jag hade tur som växte upp med två olika religioner som gick hand i hand. Protestant från pappas sida och islam från mammas sida. Jag har läst både koranen och bibeln och jag har varsin kopia hemma.

Min syster och jag, har alltid varit upplärda med att vara toleranta och öppna för andra. För oss var det klart som korvspad, som man säger här i Sverige. Man dömer inte andra och man generaliserar inte. Man uttrycker inte en åsikt om något man inte vet något om. Allt handlar om kritiskt tänkande och att vara källkritisk. Att undersöka olika och varierande källor, att bilda sin egen uppfattning.

Min mamma säger alltid att vi inte ens ska lita blint henne. Vi var alltid tvungna att dubbelkolla det hon sa med andra källor, och idag kan jag inte tacka mina föräldrar tillräckligt för den uppväxten jag har fått.

Jag vet att många människor inte hade den turen som jag hade, som hade mina föräldrar, och som därför kanske inte har lika lätt att se saker och ting från olika perspektiv. Men jag hade inte kunnat tänka mig att det är så många människor som bara det som finns framför dem och som fördömer något de vet lite om. Jag hade inte kunnat tänka mig att det skulle vara så många som fördömer muslimer och islam.

De flesta muslimer skulle hålla med mig om att de också fördömer terroristhandlingar som är gjorda av extremisterna. Jag är tacksam att, efter attackerna i Paris, har många kommenterat öppet om att de inte stödjer något av detta. Tyvärr räcker inte det. För många vet fortfarande inte om det. För många tycker inte att majoriteten, och vad de tycker om attackerna, spelar någon roll. För många har likställt att vara muslim och att tro på islam med att vara terrorister, och alldeles för många människor ser islam, inte själva terroristerna, som problemet. Medan många av oss vet om att det inte är så, finns det fortfarande för många som inte har insett det.

Problemet som orsakar all smärta och allt lidande är terroristerna. Det är extremisterna som trycker på avtryckaren, det är de människorna som vill ha makt och de använder religion som ett verktyg att nå sitt mål. Det är inte religionen i sig. Religionen i sig själv gör inget ont, och detta är väldigt viktigt att kännas vid. Skadan orsakas av alla tolkningar, och de som tolkar på ett sätt som är till deras egen vinning. Det är de makthungriga människor som använder religion som ett verktyg som vi ska kämpa emot, inte islam i sig.

Vad vi behöver på denna jord är inte mer skuldbeläggning, det är inte fler syndabockar och det är absolut inte mer intolerans.

Vad vi behöver är tolerans, öppensinnighet och kunskap. Vi behöver tolerans så att vi kan leva sida vid sida i fred. Vi behöver mer öppensinnighet så att vi kan acceptera att alla har olika åsikter och att det är okej så länge man inte skadar någon annan med den åsikten. Och kunskap? Det är den viktigaste delen av allt detta. Kunskap om olika religioner, om islam och kristendom, och om alla andra religioner som vi vet för lite om. Det är väsentligt för att främja tolerans och öppensinnighet. För att ha kunskapen behöver vi en öppen dialog. Vi behöver lyssna, se och leta efter svar från många olika källor. Vi måste återgå till vår barndom, där det inte finns fördomar. Vi behöver en ren tavla.

Skyll inte på islam, deras religion används som ett verktyg av terroristerna. Det är lika mycket nonsens som att beskylla Alfred Nobel för att ha uppfunnit dynamit. Det är inte hans fel att en del utnyttjar det som vapen. Samma sak gäller religion, det är inte muslimernas fel att deras religion används som verktyg för något den inte var menad för. Beskyll terroristerna, men beskyll inte hela muslimska befolkningen för något de varken gör eller står bakom. Det är terroristerna vi behöver kämpa emot, inte de som enbart vill utöva sin tro i fred. Och om muslimer inte kan utöva sin tro i fred i detta land som står för jämlikhet och mänskliga rättigheter, var annars kan de göra det?

Annisa Elling