Alexander Karim: Vi talar samma språk – Hur kunde det bli så här?

Gick vi inte i samma skola?

Läste vi inte samma böcker?

Gäspade vi oss inte igenom samma haranger om alla människors lika värde och bla bla bla? Såg vi inte samma pedagogiska program i SVT:s tablå?

Vi räknade samma matte - lärde oss om Sara med tre äpplen som gav ett till Kalle. Vi tvingades skriva samma uppsatser. Vi talar ju samma språk, har ungefär lika många ord. Men ändå kombinerar vi dem så olika. Det är så mycket du inte vill;

Vill inte hjälpa.

Vill inte förstå.

Vill inte utvecklas.

Vill inte integrera.

Vill inte dela.

Vem är du egentligen? Vem har du blivit och hur?

Hur kan du tycka att det är okej när konduktörer slänger ensamma barn från tåg?

Hur är det ok att vi inte offrar tre eller två eller till och med en krona extra i skatt för att hjälpa en hel värld?

Hur har du blivit en del av dem som hånar en politikers offentliga tårar över folks lidande?

Hur kommer det sig att du inte gråter? Och hur kan du se på dina barn med din torra blick?

Hur blev vi så olika?

Kanske måste vi gå tillbaka? Kanske måste vi inse att om Sara har 3 äpplen och hon ger ett till Kalle så har hon ändå två äpplen kvar och det kanske inte är tre stycken.

Men jag lovar, det räcker gott och väl.

Alexander Karim