Man måste kunna prata om problem utan att bli kallad rasist

Jag skäms! Jag skäms för mitt mörka hår, mina bruna ögon och mina drag. Inte för att jag på något sätt ogillar mitt långa bruna hår eller mina bruna ögon, det jag ogillar är blickarna som dessa anlag medför.

Jag kan inte gå med rak rygg och huvudet högt längre, den tiden är förbi. Varför? Låt mig demonstrera, låt mig tydliggöra: Massövergreppen i Köln under nyårsnatten, 63 åriga Yla som rånas av två unga killar med invandrarbakgrund, de två män från Göteborg som åtalats för terrorbrott i Syrien, de fyra gatubarnen som våldtog den 23 åriga kvinnan på söder, när ska detta nå sitt slut?

När ska jag och mina vänner kunna gå ut en lördagkväll utan att kännas oss osäkra på Stockholms gator? När ska jag kunna gå med en rak rygg igen? När ska jag som dubbelmedborgare känna mig välkommen i mitt födelseland?

”Jag förstår om en svensk kvinna håller sin väska lite extra hårt om jag är i närheten, jag blir ledsen men jag förstår”, så sa min vän i dag när vi pratade, varför ska en laglydig 21 årig kille behöva känna så? Varför ska vi laglydiga invandrare drabbas av hat och avsky?

Men handen på hjärtat nu, vi förstår er. Vi förstår er svenskar som är upprörda, som är rädda och som är missnöjda men ni är inte de enda som drabbats av detta bakslag, även vi dubbelmedborgare handskas med dessa problem, och som pricken över i:et så går vi ständigt på äggskal för att inte hamna i samma kategori som de.

Sveriges politiker har gjort självmål, invandringspolitiken har resulterat i Sveriges undergång. ”Öppna era hjärtan”, sa Reinfeldt, men till vilket pris? Sverige kan inte vara det enda landet i EU som ger permanent uppehållstillstånd till syrier, alla EU-länder måste samarbeta, Sverige bör inte ta emot fler än de invandrare som faktiskt kan integreras.

Jag är samma tjej som suttit i timmar och debatter med fega rasistiska män på Avpixlat. Samma tjej som debatterat kring benämningen av demonstrationen som hölls i Normalmstorg av unga fotbollshuliganer och sverigedemokrater. Den demonstrationen som media valde att benämna som ”asylkritisk”, var inget annat än rasistisk.

Poängen är att jag inte är rasist, jag är realist. Jag vägrar att knuffas in i det facket. Och nej – jag har inte påstått att alla invandrare genomför brott men tiden är inne nu, låt oss öppna ögonen.

Det är dags för Sveriges politiker att ta tag i alla problem utan att vara rädda för den främlingsfientliga stämpeln, annars kommer Sverigedemokraterna att fortsätta växa i skuggan av flyktingkrisen.

Kimia Rezai-Tari