Vi skrattar åt er och era löjliga fördomar

Vi möter ofta människor som inte riktigt är med i vilket år det är, och hur utvecklingen har förts framåt. Som lever kvar i att två tjejer inte kan ha barn, inte heller två killar, och att samkönade absolut inte får gifta sig.

Vi möter ofta människor som tar mig som en given mamma och tittar på Therese och säger: "Men den där kan väl inte vara din va?". När hon då kontrar med: "Jo, den är min också" får hon bara en blick och en tung andning, ingenting mer.

Både jag och Therese vet var vi har varandra och vi vet var vi står. Vi båda rycker på axlarna om någon känner sig ha rätt att tycka och tänka något om oss, om vårt äktenskap och om våra roller som mammor.

Vi båda är mammor. Vi båda titulerar oss som mammor – vi båda förtjänar att bli kallade mamma. Jag vet inte hur många gånger jag hört olika påståenden och antaganden.

Till er som genuint känner sig ha rätten att säga någonting kan jag bara säga: Försök någon annanstans, för hos oss biter det inte. Varken jag eller Therese tar åt oss av några fördomar.

På riktigt, vi skrattar mest åt när anonyma kommentarer kommer på min blogg, eller när vi mött någon ute som sagt något. Ja, alltså det är sant, många kvällar har vi skrattat åt er, er som tror sig ha rätt att säga saker till oss.

Jag hoppas att fler kan känna som vi gör, kan vara säkra precis som vi och kan skratta precis som vi. Jag hoppas, hoppas, hoppas, att fler personer som lever i ett samkönat äktenskap, eller i ett samkönat förhållande med barn, kan skratta åt vissa personer precis som vi.

Fördomar kommer vi aldrig ifrån, men ett självförtroende och god självkänsla kan vi bygga upp. Låt ingen trampa er på tårna. Puss!

Och det viktigaste av allt: Vi älskar båda Kaylie med hela våra hjärtan, vi älskar henne båda precis som vilka andra mammor som helst älskar sina barn.

Denise Hinkelman