Vi behöver fler självsäkra, starka killar som står upp mot grupptrycket. Det handlar inte om att bli snälla och mesiga, det handlar om att byta självförtroende mot självsäkerhet.
I somras hade jag en riktigt bra utekväll. Sent på natten, i kön till ett gatukök, kom min syster fram till mig och frågade om jag skulle ta bussen hem tillsammans med henne.
"Nej, jag ska efterfesta!", protesterade jag med munnen fylld av Ahlgrens pommes och ostsås.
"I så fall går jag hem själv".
Trots att min promillehalt var snäppet högre än Fi:s valresultat så insåg jag vad det betydde. Det var inte ett konstaterande; det var ett hot.
Jag vet att machokulturen är svintråkig att prata om. Jag hatar också det. I en av mina artiklar med frågan: “Är killar för macho?” svarade 110 personer ja, 161 personer nej. Vi är trötta på mesiga killar! Vi vill ha hårdare tag; vi vill ha killar som står på sig, som sätter ner foten och som inte är så fruktansvärt mesiga, intetsägande, och snälla. Och jag håller med!
Men det är inte det som är macho. De som svarade på den frågan svarade inte på: “Vill du att tjejiga killar ska slippa bli mobbade på högstadiet och att empati ska fortsätta vara en kvinnlig egenskap?”. De svarade på: “Tycker du att svenska män är för alfahanniga?”. För svenska män är inte för alfahanniga, men de är för macho. De är bra på att dras med i maskulint grupptryck
Macho handlar inte om att stå på sig, ryta ifrån eller att säga att: “Nu är det nog”. Macho handlar om att ropa: “Sluta spela som en tjej!” på fotbollsplanen. Macho handlar om att tafsa på klubben.
Om att dansa lite för nära trots att hon mest försöker dansa därifrån. Om att kalla henne hora när hon inte vill gå hem med dig. Om att killar inte får gråta. Om att "bög" är något negativt (även om "böga", helt objektivt, måste vara det osexigaste verbet ever? Come on, kan vi inte erkänna att vi gjorde fel när vi hittade på det ordet?)
Det är därför jag hatar machokulturen. Det är därför Zara Larsson hatar machokulturen. Inte för att vi vill ha mesiga, snälla killar – det vill vi inte. Inte jag i alla fall. Men jag avskyr att machokulturen är anledningen till att “isåfall går jag hem själv” är ett hot och inte ett konstaterande. För vi vet att det finns killar där ute som utnyttjar ensamma tjejer.
Vi behöver fler självsäkra, starka killar som står upp mot grupptrycket. Det handlar inte om att bli snälla och mesiga, det handlar om att byta självförtroende mot självsäkerhet. Att säga ifrån när grabbgänget beter sig vidrigt. Att sätta ner foten när en tjej behandlas dåligt.
Att försöka att inte säga: “Sluta spela som en tjej”. Om ni är rädda att er sex appeal ska minska så tror jag inte det. Det är jävligt mycket sexigare med killar som säger ifrån än med killar som är macho och följer grupptryck. Den nuvarande sex appealen byts bara ut mot något annat, hållbarare.
För om inte vi vanliga killar börjar ifrågasätta machokulturen, sexismen och hatet mot tjejiga killar - då låter vi dem vinna. De som är anledningen till att tjejer behöver vara rädda på vägen hem.
Då kommer jag behöva vara orolig för min dotter när hon går hem ensam på kvällen, och om någon så mycket som rör ett hår på henne så kommer jag slå honom sönder och samman. Förlåt, men det kommer jag.
För jag är inte alltid en snäll kille. Jag bara hatar machokulturen.
Jonathan Lundberg
Jonathan Lundberg är 20 år. Han läser ekonomi på Lunds Universitet, arbetar på Blekinges lokaltidning Sydöstran och driver bloggen: http://skriftsomgift.wordpress.com
