Yasri Khan (MP) berättar om varför han inte skakade hand med TV4:s reporter, och varför han lämnar alla sina uppdrag i Miljöpartiet.
Det blev ett större fokus vid TV4 intervjun i går kväll om att jag inte skakar hand när jag hälsar på kvinnor. Jag försökte säga att för mig så är fysisk beröring med motsatta könet väldigt intimt.
Det är så jag har blivit uppfostrad. Samtidigt vill jag påpeka att det är olika för olika muslimer hur de väljer att hälsa.
Reportern vart förvånad över att man tillät sådant i MP och att man ville motverka "patriarkala strukturer".
Jag är själv stolt över att MP är normkritiskt och tillåter att vi hälsar på olika sätt då hälsningar kan se ut på olika sätt.
Vissa kramas, andra pussas, andra gnuggar näsa, men att det i slutändan måste vara den som äger sin egna kropp som måste få avgöra hur intim den vill vara samt att det måste få vara ett personligt val. För mig är inte det viktigaste om HUR man hälsar för att visa respekt. Det viktiga är att man hälsar.
Min bedömning är att arbetet för jämställdhet, demokrati och alla människors lika värde inte är beroende av hur ofta vi skakar hand med varandra. Där kan människor givetvis anse att jag har fel, men min intention är oavsett inte att förringa eller nedvärdera andra människor.
Jag är trygg i mina demokratiska värderingar. Min inställning gentemot kvinnor hoppas jag kan värderas genom mitt arbete för att stärka jämställdhet eller av de kvinnor som finns i min omgivning.
Att man vågar se hur jag behandlar, verkar och interagerar med kvinnor i min omgivning eller arbetet jag bedrivit inom den muslimska fredsrörelsen eller folkbildningsvärlden för att lyfta upp och stärka kvinnliga ledare. Eller genom mitt helhjärtade engagemang för den gröna politiken som verkar för jämställdhet.
Jag tycker det är viktigt med en acceptans kring att vi får vara olika som individer samt att det som är viktigt är att man behandlar varandra med respekt och kan verka tillsammans för en inkluderande, tolerant värld och står upp för mångfald.
Hur allt porträtteras i media eller i den efterföljande samhällsdebatten har jag ingen kontroll över. Men jag upplever tyvärr att det skett en samhällsförskjutning sedan länge.
Jag minns 2010 då vi som samhälle stod emot SD:s migrationspolitik och tyckte det var förskräckligt när de proklamerade att Islam och muslimer är det största hotet mot Sverige. 2016 så lever vi i en ny samhällsdebatt där de sakerna inte längre är självklara.
Samhällsdebatten har blivit så polariserande att utrymmet för nyansering är väldigt begränsad. Svart eller vitt. Och det gör mig ytterst bekymrad.
Det finns ett stort arbete som behöver göras om människor ska kunna förstå varandra och kunna leva tillsammans. Förståelse, nyansering och lösningar borde vara fokus. Vi behöver röra oss bort från svartvita porträtteringar av ”andra”.
I det samhällsklimatet som finns idag så undrar jag om politik verkligen är något för mig och om jag vill bidra till att vara en medial cirkusclown. Jag blir väldigt trött på alla åsikter som tillskrivs mig för att jag är ”annorlunda”.
Samtidigt vet jag hur oerhört viktigt det är att fortsätta kämpa för ett samhälle som står upp för mänskliga rättigheter, allas lika värde, demokrati, inkludering och mångfald.
Jag har dock landat i att jag föredrar att verka inom det civila samhället där lösningsfokus och sakpolitiskt engagemang ligger före svartvita taktiska förenklingar av den andre och tid kan läggas ner på vad vi faktiskt kan göra för att förbättra och inte stannar vid att misstänkliggöra varandra i det mediala/politiska spelet. Av den anledningen kommer jag att säga upp min nominering i partistyrelse.
Jag vill dock poängtera att MPs sammanhållning bakom Mehmet under den här tiden bara har fått partiet att växa i mina ögon. Och jag är inte ensam om det.
Jag hoppas dock att tiden en dag är mogen för alltfler att kunna ta plats i politiken med bakgrund i det muslimska civilsamhället i ett mer tillåtande samhällsklimat och att det är en viktig kamp att föra.
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera eller svara på andra kommentarer.