Jag älskar dig – men jag kommer älska dig ännu mer imorgon

Min första kärlek tror jag var till Hammarby – ja, förutom till mamma då förstås (förlåt resten av familjen).

Att lära sig säga ”bajen” var en självklarhet och de grönvita kläderna blev som att för vissa barn gå med Spidermandräkt till skolan.

Att få stå på läktaren med pirr i kroppen och svetten i pannan, ovetandes om vad som komma skall.

Det går att likna vid den första kyssen, sådär nervöst att inandningen är lika raspig som i Kentas ”Just idag är jag stark” och de hårda hjärtslagen är lika många som klädbytena på en Cher-konsert.

Jag är även kär i min bil. Hon heter Gördis och är bara min. Min och ingen annans. Hon är inte alltid enkel att ha och göra med, krånglar en del och tjuter som en spädgris när det går över 50, men det är ändå kärlek.

En skev och destruktiv ”jag vill aldrig släppa taget om dig”-kärlek. Vi bråkar en del och jag hatar henne minst lika mycket som jag älskar henne.

Men vad gör det när det precis som under fotbollsmatchen ändå känns helt rätt?

Jag går en utbildning på en folkhögskola och träffar min klass varje dag. En klass som innehåller en representant från alla sorters människor på jorden. Långa, korta, konstiga, roliga, underbara, spontana och så vidare.

Att få vardagen att bestå av kortspel, syriansk dans och hästridning i för små hjälmar och samtidigt slippa tänka på hur tungt det är mitt i allt plugg – det är kärlek.

Det finns inga människor som får mig att bli så helvetes jävla förbannad, men samtidigt känna så mycket gemenskap, värme och kärlek som de gör.

De är min familj och jag kommer drömma tillbaka till dem dagar vi haft tillsammans. Vi är som ett gift gammalt par, jag och klassen. Vi hatar att vi älskar varandra och älskar att vi hatar varandra.

Så när jag hittar kärleken. När jag hittar honom. Då kommer jag tänka tillbaka på all min kärlek jag har i mitt liv.

Jag vill sprida min glädje över en vinst i en allsvensk match, bjuda på en ”nära döden” upplevelse i Gördis och ta med honom för att träffa klassen.

Allt detta för att han ska få ta del av min glädje, min kärlek, mitt liv.

Men du går redan där. I min klass. Jag har redan hittat dig.

Du får mig dessutom att känna allt detta samtidigt – varje dag. Jag trodde att kärlek var enkelt och lättsamt, men hur kan det vara det när det är allt detta på samma gång?

Jag älskar dig, och jag älskar dig mer idag än vad jag gjorde igår – men jag kommer älska dig lite mer imorgon.

Anneli Kalmsäter