Jag vill ta bort min livmoder, jag vill aldrig mer ha mens – går det ens?

För mig, finns det bara en enda grej som är positiv med att vara ”kvinna”. Jag får spela roller derby i ett fantastiskt lag. Eller ja, nu får jag ju inte ens spela.

Allt annat är ve och fasa. Jag vill inte bli gravid. Jag vill inte ha mens. Jag vill inte ha pms, ha bröst eller ses som ett objekt. Jag får inte gå utan tröja när det är varmt. Sport-bhar skaver (totalvägrar vanliga).

Med alla insikter jag fått av att växa upp som ett kön som ses som mindre värt i vår värld, känner jag att jag aldrig skulle vilja förlora, för de får mig att brinna för förändring.

Jag vill inte skippa allt kvinnligt kodat på grund av patriarkatet, jag vill slippa det för det är ett levande helvete för mig.

Min smärta förlöjligas. Mina problem likaså. Mensen. Störtfloden. Huvudvärken jag lider av 2 veckor efter mens på grund av lågt järnvärde. Mensvärken.

Pmsen som stör hormonerna och ger mig kraftig ångest och svackor i depressionen 2/4 veckor per månad. Bröst som gör ont. En kropp som konstant sväller och krymper.

Att jag veckan innan mens knappt kan äta för att jag tappar aptiten. Och som sen blir vrålhungrig mitt i mens-veckan.

Jag vill ta bort min livmoder. Jag vill aldrig mer ha mens. Går det ens?

Kan jag avsäga mig livmoder, bröst och mens? Jag har inget behov av dessa. Jag är jag. Jag definieras inte av mitt kön.

Och jag är hemskt trött på att pms:en förstör mig till den punkt att den faktiskt definierar mig, mitt liv och lidandet.

Jeanette Gustafsson