Samir Badran: Ibland önskar jag att jag aldrig blivit känd

När människor kommer fram till mig på stan så vet jag aldrig om det är av positiva eller negativa skäl. Vissa kommer fram med kärlek, andra kommer fram med hat.

Här om dagen kom det fram en kille som sa att han ville ta en bild till sin Snap. I stället filmar och säger "Ägd". Sånt irriterar mig, vad är meningen. Det är respektlöst.

Jag älskar verkligen mina fans, de som kommer fram och säger något snällt och vill ta en bild uppskattar jag. Det är skitkul när man släpper en låt och får respons. Men ibland kan uppmärksamheten bli jobbigt, ibland vill jag bara kunna gå runt på stan som en vanlig människa, och ha ett privatliv.

Jag vet att det handlar om avundsjuka när folk kommer fram och hatar. Ofta handlar det om att de tror att jag är en kaxig människa som har hybris. Då känner jag mig tvungen att motbevisa dem. Ibland kan jag till och med skämmas för att vara känd. För att folk tror att jag tror att jag är någonting.

Om du har något dåligt att säga, håll det för dig själv. Om jag tycker en person är ful går jag inte fram och säger det till den personens ansikte. Bara för att jag varit med i tv och gör musik så känner folk att det är okej att påpeka negativa saker.

Kändisskapet har lett till att jag dragit mig tillbaka. Jag går inte ut på krogen längre, om det inte är arrangerade fester eller event. Det var kul med all uppmärksamhet ett tag, men nu har det blivit lite för mycket.

Jag har fått sjukt mycket hat genom åren. Jag har lärt mig att stänga av och inte bry mig ett skit om vad folk tycker. Men det har också lett till att jag stängt av när det kommer positiva kommentarer också. Jag tar inte åt mig av det bra.

Tack till alla som stöttar mig. Men man ska tänka efter innan man ger sig in i ett kändisskap. Att vara känd är inte så kul som folk tror. Ibland ångrar jag att jag blev känd.

Samir Badran