Debattören: Jag har också kunnat känna mig som ”mig själv” väldigt nära inpå förlossningen, jag har inte behövt känna mig som en mjölkko.
När jag fick Natalie så var det självklart att jag skulle amma trodde jag. Det gick inte alls så bra. Media och barnmorskor har målat upp en bild av det som att det vore hur lätt som helst.
Guess what! Det är det inte. Jag ammade henne lite från och till de första två, tre månaderna. Sen gav jag upp! Hon hade kolik, kunde inte tömma magen själv samt blev inte mätt på min mjölk heller.
Med Natalie var det väldigt jobbigt. Jag var på gränsen till att bryta ihop efter förlossningen och amningen påverkade mig ännu mer negativt.
Jag tyckte att det var påfrestande, krångligt, kladdigt, irriterande och inte alls mysigt att få amningen att komma igång. När den sedan väl kom igång så var det mer praktiskt, inget mer än så.
Jag bestämde mig rätt tidigt under andra graviditeten för att inte amma den här gången. I början var det mest en fundering ”vad skönt det vore om jag kunde slippa”, men sedan insåg jag att ju faktiskt hade ett val.
Så jag valde bort amningen helt, och jag är så otroligt nöjd med det. Det är svårt att förklara. Med Mody har jag sluppit den första tidens negativa fokusering på amningen.
Det gjorde så att jag kunde fokusera på vårat ”band”. Jag har också kunnat känna mig som ”mig själv” väldigt nära inpå förlossningen, jag har inte behövt känna mig som en mjölkko.
Det är något som har gjort mig till en piggare och gladare människa, fru och framförallt: en mamma som orkar mer.
Vi kunde dela på föräldraskapet från dag ett, vilket gav oss ännu bättre förutsättningar för ett jämställt föräldraskap. Jag vill inte alls påstå att det inte är möjligt om man ammar, men för oss har det underlättat att jag slapp sitta tolv timmar om dagen i soffan med bebisen klistrad mot bröstet.
Jag ser faktiskt inga nackdelar. Eftersom Mody tog ersättningen kall behövde vi inte heller fundera på värmnings möjligheterna, jag behövde inte gå upp på natten för att värma maten och han behövde inte vänta på maten när han blev hungrig.
Jag skulle nog vilja påstå att det gick snabbare och smidigare att ge flaska, eftersom jag inte behövde leta reda på en amningsvänlig sittplats och liknande. Bara att ta fram flaskan och mata honom.
Det finns så enormt många fördomar och så mycket skräckpropaganda kring ersättning och flaskmatning. Jag har dock, som sagt, inte märkt av någon av de många nackdelar som folk målar upp.
Han hade inte ont i magen mer än något annat barn, och om vi misstänkte ont i magen så var det befriande att jag slapp oroa mig över ifall jag hade ätit något som han inte tål.
Att han skulle få mindre närhet än ett ammat barn är bara skrattretande. Snarare tvärtom: just eftersom jag inte var tvingad att sitta med honom vid bröstet dygnet runt, ville jag vara mer nära, bära och ha honom sovandes på mig.
Så det var enklare och smidigare för mig att flaskmata, han hade inte ont i magen, vi fick en extremt bra relation tidigt, jag mådde bättre. Bättre sömn för hela familjen!
Jag har ingen åsikt om hur andra väljer att göra med sina barn. Jag tänker väl att det kan vara bra att prova att amma om man inte känner starkt att man inte vill, just för att det ofta är bra att veta vad man väljer bort.
Jag skriver inte det här för att jag tycker att fler ska välja bort amningen. Jag skriver det för att jag tycker att det är tråkigt att flaskmatning med ersättning alltid framställs som ett alternativ som man tar till när man mår dåligt, om man inte klarar av amningen eller liknande.
Flaskmatning kopplas ihop med misslyckande, med besvikelse och med negativa upplevelser.
Men vi finns också, vi som från första början har valt flaskmatning med ersättning och som bara har positiva saker att säga om det.
VI finns också.
Delailah Toska Moghrabi
---
Vill du läsa mer av Delailah Toska Moghrabi? Läs den här artikeln.
Delailah Toska Moghrabi är 28 år.
Hon är mamma, lärarassistent och salongsägare till Mimmis Salong & Mimmis barberare i Uppsala.
Hon har tidigare publicerat detta inlägg på sin blogg.