LUF Uppsala: Konsekvenserna av en socialdemokratisk bostadspolitik för de mest utsatta är stora.
SSU Uppsalas Asal Gohari och Gustaf Silenstam skriver i sin artikel att lösningen på bostadsbristen är fler hyresrätter och att marknadshyror skulle ge upphov till chockhöjda hyror framförallt för unga.
Marknadshyror är endast en aspekt av LUF:s bostadspolitik. Vi förstår att SSU menar väl när de vill skydda ungdomar från höga hyror.
Men så länge marknaden inte får verka fritt kommer svarta marknader med ockerhyror att finnas. Det är bara att ta sig en titt i vilken ”Bostad Uppsala”- eller ”Bostad Stockholm”-grupp på Facebook som helst för att se att den svarta marknaden blomstrar och att skyhöga hyror redan tas ut.
SSU skriver även att regelförenklingar på bostadsmarknaden behövs. Det håller vi helt med om. Vi tror att regelförenklingar i kombination med möjlighet till ökad vinst skulle öka incitamenten för byggande av hyresrätter.
Självklart skulle hyrorna stiga till en början eftersom det tar relativt lång tid att producera bostäder. Men som det ser ut idag är situationen ohållbar. Människor varken kan eller vill flytta och på åtta år har antalet uthyrda bostäder till personer med kortare än fyra års kötid minskat med 75 %.
Med vår politik skulle fler hyresrätter byggas, och det skulle i sin tur skapa en så kallad flyttkedja. Problemet är inte alltid att man inte har råd, problemet är oftast att det inte finns någon bostad att flytta in i varvid man klamrar sig fast vid det boende man har.
Som vi framlyfte i vår första artikel tror vi inte att bostadsmarknaden är något undantag från marknadsekonomiska mekanismer om marknaden får verka fritt.
I en marknadsekonomi finns det alltid budget- såväl som lyxigare alternativ. Det kan te sig orättvist att människors boende har olika hög standard eller att man tjänar olika mycket pengar.
Men det är väl det som är den grundläggande ekonomiska konflikten mellan liberalismen och socialismen – marknadsekonomi vs regleringar och en mer planinriktad ekonomi. Frågan är vilken av dem som har visat sig fungera? SSU tar upp Norge och Helsingfors som två skräckexempel mot marknadshyror.
I Helsingfors tar det 0 veckor att få en bostad. I Oslo tar det 0 veckor att få en bostad. I Stockholm tar det 8,4 år. Det är svårt för svenska ungdomar att få chockhöjda hyror när de inte ens har möjlighet att få en bostad att betala hyra för.
Konsekvenserna av en socialdemokratisk bostadspolitik för de mest utsatta är stora. Vår bostadsmarknad stänger i nuläget ute de som inte har ett stort socialt eller finansiellt kapital.
Vi menar att SSU:s politik är ett typexempel på när politisk reglering som säger sig värna om rättvisa och jämlikhet istället leder till social orättvisa och färre möjligheter till klassresor för de som behöver det mest.
Filip Jovicic,
Vice distriktsordförande och bostadspolitisk talesperson för LUF Uppsala
Amanda Kanange,
Distriktsstyrelseledamot för LUF Uppsala
---
Läs LUF Uppsalas tidigare inlägg i den här debatten.
