Weidmo Uvell: Försvaret ska försvara oss mot fienden – inte "tänka genus"

Försvarsmakten har nyss släppt rapporten ”Handbok gender” som ska: ”stärka implementeringen av 1325 (FN-resolution) och ska betraktas som ett hjälpmedel för att kunna integrera genderperspektivet i beslutande uppgifter”.

I delen som redogör för typscenarier klarnar det vad genus i Försvaret betyder.

Sverige har blivit attackerat av främmande makt, både ockupation och sabotage av elförsörjning etc. Inhemska grupper har utfört sabotaget så det finns fiender som är inhemska. En hamnstad söder om Stockholm har intagits, 15 000 personer har flytt. Folk svälter. Kvinnor har utsatts för sexuella övergrepp. Vi är alltså i krig.

I detta läge ska inte Försvarsmakten göra det de tränat i 200 år av fred för: rädda oss.

Folk svälter. Vi blir våldtagna. Vi måste fly. Men innan vi kan befrias måste ledningen för försvaret lägga upp en genusplan.

”Du är chef över bataljonen som ska anfalla hamnstaden. Vad behöver du göra för att integrera genderperspektivet i din planering?”

Vi har ett försvar som inte klarar att försvara landet en vecka, det är väl därför vi direkt skulle sitta med detta soppiga läge.

”Du är chef över ett kompani som med flyg ska försvara en ort nära som ännu inte är ockuperad. Strukturera och inhämta informationen så att både män och kvinnor synliggörs”

Jag vet inte hur Försvarsmakten tänkt men någonstans gick det väldigt fel.

Så jag ska försöka vara tydlig:

Jag vill inte att ni synliggör mig i er planering, jag vill att ni räddar mig från att bli våldtagen och dödad av utländska soldater.

Om ett land invaderar vårt vill jag att ni skjuter fienden, släpper en bomb i huvudet på dem, skickar dem tillbaka dit de kom ifrån eller direkt till helvetet. När folk svälter och vårt land lider har vi inget som helst behov att ni sitter i era kontrollrum ”och tänker genus”.

FN:s resolution 1325 har ett bra syfte. Det handlar om att synliggöra kvinnor i konflikter. Som civila sköldar men framför allt våldtas kvinnor regelmässigt. Enligt en studie publicerad 2011 våldtas femtio kvinnor i fertil ålder varje timme i Kongo. Kvinnor har också utsatts av FN-soldater. Att se till att stridande slutar med detta är viktigt.

Det är också viktigt att kvinnliga militärer inte utsätts för kränkningar och att de behandlas likadant som manliga kollegor. Givetvis ska den här typen av jämställdhetsarbete prioriteras.

Men därifrån är det långt till att de som har ett av de viktigaste yrkena som finns – att försvara oss andra med sina liv – först ska sätta på sig genusglasögonen och göra genusanalyser när de ska rädda oss från krig.

Någonstans känner jag att detta är peak dumhet, men så kommer jag ihåg var jag är och vet att det tyvärr kommer något ännu värre snart.

Rebecca Weidmo Uvell