Man är inte konstig bara för att man är psykiskt sjuk

Inom trafiken jobbar vi för nollvisionen, att ingen ska behöva dö i en trafikolycka. 250 personer dör i trafiken varje år men vad många inte vet är att fyra gånger fler tar sitt liv varje år.

Den vanligaste dödsorsaken bland människor mellan 15 och 44 år är självmord, ofta till följd av depression. För många människor som lider av en psykisk sjukdom är det otroligt svårt att ta upp ämnet, att berätta om sin diagnos och att våga söka hjälp.

Många människor lever i ensamhet och stänger in sina känslor. Att kunna berätta om sin psykiska sjukdom borde vara precis lika självklart som att kunna berätta om till exempel sin diabetes och för att det ska ske måste allmänhetens kunskap om psykisk ohälsa öka nämnvärt.

Att ha någon att prata med, en psykolog, terapeut eller en stöttande vän, kan hjälpa en person som är drabbad av psykisk ohälsa. Att bara få dela med sig av sina känslor och att få prata med någon som bryr sig kan få en person att må mycket bättre.

Faktum är att många vill bry sig men psykiska sjukdomar kan vara svåra att upptäcka för den ovetande. Om man i skolor eller på arbetsplatser skulle få möjligheten att lära sig om symptomen skulle sjukdomarna kunna uppmärksammas snabbare vilket skulle betyda att människorna som lider av det snabbare skulle må bättre.

Enligt en befolkningsundersökning av Lars Hansson (professor i psykiatrisk hälso- och sjukvårdsforskning) skulle knappt en sjundedel av befolkningen kunna prata naturligt med grannar som har haft en psykisk sjukdom.

Med det sagt är det förståeligt att personer med psykiska problem inte vågar prata om sina sjukdomar. Om de skulle göra det skulle de hamna utanför, bli utpekade och förbisedda. De skulle bli ensamma. Vad som orsakar osäkerheten inför psykiskt sjuka i samhället beror på brist på kunskap.

Få personer vet hur psykisk ohälsa kan yttra sig och det leder till osäkerhet och tunnelseende. Mer fokus måste ligga på undervisning inom ämnet för att skapa acceptans och medvetenhet hos allmänheten vilket skulle skapa trygghet hos de som har någon form av psykisk ohälsa. ”Alla säger att de har psykiska problem trots att de inte har det” är ett vanligt påstående.

I dagens samhälle finns det många fördomar mot psykisk ohälsa. Att personer som lider av det är annorlunda och att inte sjukdomarna finns på riktigt, att de drabbade personerna bara vill ha uppmärksamhet.

Detta är ännu en orsak till att sjukdomarna tystas ner och att personerna inte vågar berätta hur de känner sig. Mobbning förekommer på många arbetsplatser och många vågar inte anmäla sig frånvarande pga. sin depression eftersom att de är rädda att deras omdöme ska prövas.

Det här fenomenet måste få ett slut och för att det ska ske måste omgivningen ifrågasätta sina normer. Alla har en psykisk hälsa som går upp och ner. Att hävda att många påstår sig ha en psykisk sjukdom trots att de inte har det är ett konstaterande som omöjligt kan göras.

En av fyra har diagnostiserats med någon form av psykisk ohälsa men många lever odiagnostiserade, i ovisshet. Detta för att det är det som krävs för att den personliga integriteten ska bevaras. Vi måste jobba mot en förändring som innebär ett mer accepterande samhälle där alla sjukdomar är accepterade, både psykiska och fysiska.

Vi måste därför börja jobba mot ett samhälle med kunskap och förståelse även för de psykiska sjukdomarna.

Victoria Hjerpe Östlind
Anna Skol Niklasson