Kent Ekeroth (SD): "Det finns ingenting som visar att de andra sju partierna, eller media, på riktigt kommit till insikt".
När man säger ”vad var det jag sa” ses det ofta som ett icke-konstruktivt inlägg i en debatt. I riksdagsdebatter har jag fått höra att det är lönlöst att fokusera på vad som varit utan nu ska vi istället ”se framåt”.
Jag vidhåller dock att det är av ytterst vikt att påminna och påtala just det faktum att vissa totalt misslyckats med sin politik, eller i medias fall, med deras analyser eller ställningstaganden.
Detta blir väldigt uppenbart i kölvattnen av den hemska terroristattacken i Stockholm i fredags.
Som jag berättade för Beatrice Ask i en riksdagsdebatt förra året så är ”vad var det jag sa”-argumentet närmast helt centralt eftersom det är ett tydligt sätt att till svenska folket och de som väljer politiker i allmänna val att visa vem som förtjänar deras förtroende.
För vem förtjänar förtroendet mest? De som haft totalt fel, inte bara en gång i en fråga utan i alla tyngre frågor i decennier, som under galgen anpassar sin politik, åtminstone i retoriken, och därmed kopierar den politik de i decennier föraktet, skymfat och sagt är fel?
Eller de som under samma period förutspått vad som kommer hända och lagt förslag som skulle förhindrat eller i alla fall drastiskt förbättrat situationen? För mig är svaret uppenbart.
För denna förmåga att förstå verkligheten och världen, förmågan att göra det i tid och styrkan att våga stå för det när det inte är populärt är vad som borde definiera politiker och politiska partier. Avsaknad av denna förmåga, under årtionden, borde på samma sätt diskvalificera.
När nu de andra sju partierna, ackompanjerat av media, ropar efter de åtgärder de för bara några dagar sedan var motståndare till, åtgärder som Sverigedemokraterna genom undertecknad drivit i många år, visar det just detta: deras totala avsaknad av förmåga att analysera verkligheten samt desperata försök att återigen lura svenska folket att de förstår. Men de förstår inte.
Hade de haft en genuin förståelse hade de långt tidigare sagt ja till våra förslag eller lagt dem själva. Låt mig ge bara några av många exempel:
Terrorresorna: Jag krävde skärpt lagstiftning redan 2013 och debatterade detta mot dåvarande justitieminister Beatrice Ask. Hon sa tre gånger i den debatten att hon är nöjd med lagarna. Vänstern gjorde inget under sin tid i opposition.
Lagen om särskild utlänningskontroll: Jag har i många år krävt skärpningar av den lagen, bland annat att det inte räcker med anmälningsplikt hos polisen utan dessa hot mot rikets säkerhet ska tas i förvar. Moderaterna kritiserade mig bland annat. Inga andra partier hörsammade detta.
Utvisning av kriminella utlänningar: en av de första motioner jag la till riksdagen. Samtliga partier argumenterade emot och röstade nej och har inte lagt egna förslag.
Illegala invandrare: nu ropas det efter kontroll och det orimliga i att man låter dem springa fritt i landet. Men alla partier utom SD har underlättat och uppmuntrat illegala att stanna i landet vilket bland annat visades tydligt den 22 maj 2013 när en lag klubbades som gav illegala invandrare långtgående rättigheter till vårt välfärdssystem.
Det finns många fler exempel men på grund av platsbrist kan jag inte räkna upp dem alla.
Det finns ingenting som visar att de andra sju partierna, eller media, på riktigt kommit till insikt. Det enda som händer nu är att de återigen under galgen, utan att egentligen förstå, anpassar sig för stunden.
Min poäng är denna:
Om man fortsätter ge sitt förtroende till folk vars ideologiska kompasser visat oss fel ända fram till nu, var kommer de då föra oss i framtiden?
Kent Ekeroth
