Jimmie Åkessons folkhem är en lika dålig idé som hans parti

Att SD blivit det andra största partiet märks inte bara i de senaste opinionsundersökningarna, det blev särskilt tydligt under SD:s dag i Almedalen 2017 då Jimmie Åkesson höll sitt politiska tal.

Att Jimmie Åkessons tuppkam växt med opinionssiffrorna har undgått få, men att han skulle anta rollen som landsfader var det få som kunnat räkna ut även i sin vildaste fantasi.

Det var just rollen som landsfader som var särskilt framträdande i hans politiska tal, där Åkesson lanserade hans vision för ett uppdaterat "folkhem". 

Den bild Åkessons målade upp var en folkhemstanke, ett politiskt giftermål mellan den konservative Verner Von Heidenstam och socialdemokratiska Per Albin Hansson. Ett folkhem som innehåller två olika tankegods, ett uppdaterat nationalistiskt folkhem.

Detta låter kanske bra i vissa öron, men Åkessons imaginära nationalistiska folkhem är ett dysfunktionellt hem. För i en sund familj och hem välkomnas alla barn (läs medborgare) och det bästa man kan önska sig i ett sådant hem är en lyhörd fader som tar sina barns oro på allvar.

Men i Åkessons fiktiva värld och hem lyssnar man inte till denna oro för vardaglig strukturell rasism, sexism och klassklyftor, för i Åkessons hem vill man inte höra talas om denna maktproblematik där människors hudfärg, klass, kön och sexuella läggning faktiskt spelar roll i hur man behandlas på arbetsmarknaden, i den kommersiella reklamen och med en generellt sämre löneutveckling för kvinnor på arbetsmarknaden. 

Dessa problem är reella och måste tas på högsta allvar. Ett samhällsproblem som måste adresseras, men icke i Åkessons felbyggda och dysfunktionella folkhemsbygge.

För mig är Jimmie Åkessons nationalistiska folkhem ett felbygge som skulle raseras vid minsta konflikt. I detta fiktiva, dysfunktionella hem skulle det bara vara en tidsfråga innan sandslottet skulle raseras, för i en sund familj/folkhem tar man alla familjemedlemmars oro på allvar. 

Mattias Beruk Järvi