Hur kan man rösta på SD och påstå att man inte hatar kvinnor?

Det går inte att förneka längre. Sverigedemokraterna är farliga för kvinnor. I synnerhet för kvinnor inom partiet. 

Under den här mandatperioden har hittills tre kvinnor i riksdagen lämnat Sverigedemokraterna. De är nu politiska vildar. Frågan är hur lång tid det kommer ta tills den fjärde lämnar. 

Jag vill börja med att applådera Hanna Wigh som vågade lämna partiet men också berätta om det sexuella våld hon fick erfara. Det är modigt. Det farligaste en kvinna kan göra är att lämna en kvinnomisshandlande man. 

Hon hade modet att lämna inte bara en man utan ett helt parti av män som godkänner att kvinnor sexuellt trakasseras och våldtas. Ja, jag är faktiskt beredd att säga våldtas. 

Sexuellt ofredande skulle vara en alldeles för mild beskrivning av att bli upptryckt mot en väg och få ett finger uppkört i fittan. 

Politiker ska leva som de lär. De ska vara förebilder. Sverigedemokraterna är inga förebilder men de lever definitivt som de lär. Deras agerande mot kvinnor går hand i hand med deras kvinnofientliga politik. 

Godkännandet kommer både uppifrån partiet och nedifrån. Det mest skrämmande med hela situationen är SD-toppens nonchalans. 

Om de såg det här som ett seriöst problem skulle de ta krafttag mot den kvinnohatiska kulturen i partiet. De skulle åtminstone fördöma händelsen. Men istället lyser självkritiken med sin frånvaro. 

SD är inte rädd för att förlora anhängare. När nyheten om det sexuella våldet inom partiet kom ut stormades Flashback av SD-anhängare. "Finns det inte på bild så har det inte hänt", löd det. 

Hur många fler ska behöva bli sexuellt ofredade? Hur många fler kvinnohatiska politiska förslag ska SD behöva lägga? Det finns inga ursäkter längre. 

Röstar du på SD så accepterar du att kvinnor kränks och sexuellt ofredas, om inte våldtas. Du accepterar att kvinnors deltagande i demokratin begränsas med hot och hat.

Hanna Bergwall