Yasmine Larsson och Aza Cheragwandi: "Kungen agerade fel när han ändrade i Svenska Akademiens stadgar. Rollen som beskyddare ska endast fungera för att ge en organisation illusionen av höjd status."
När kungen tog sig rätten att ändra i Svenska Akademiens stadgar så gjorde han det i egenskap av akademiens beskyddare. Detta är någonting som Republikanska föreningen med flera har kritiserat och ifrågasatt då det uppenbarligen råder delade meningar om vilka befogenheter en beskyddare har, och hur akademiens stadgar rätteligen bör revideras.
Enligt hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, som tillträder som riksmarskalk i höst, så gav den dåvarande kungen Gustav III sig själv och sina efterträdare makt över akademien genom att utse sig själv till beskyddare för verksamheten (Dagens Juridik 180420).
Om detta beskyddarskap finns att läsa i det brev Gustav III skrev i samband med akademiens inrättning. Samma brev som också gör det tydligt att de aderton ska bestå av ”herrar och män”.
Wersälls tolkning av kungligt beskyddarskap öppnar upp för inflytande i en lång rad verksamheter där kungen rimligtvis inte bör ha någon makt. Enligt hovets egna tolkning av rollen som beskyddare så innebär det att ”den kungliga personen främjar föreningens, institutionens eller organisationens verksamhet […] genom att öka uppmärksamheten och medvetenheten kring organisationen och dess arbete”.
På vilket sätt detta skulle innebära att handgripligen gå in och ändra i organisationens stadgar är för oss oklart.
Vi anser att kungen agerade fel när han ändrade i Svenska Akademiens stadgar. Rollen som beskyddare ska endast fungera för att ge en organisation illusionen av höjd status, och inte, som Wersäll menar, för att ge kungen inflytande över verksamheten.
Republikanska föreningen kräver att hovet klargör vilka organisationer våra kungligheter är beskyddare över och vad denna roll faktiskt innebär. Om svaret är att beskyddarskapet över Svenska Akademien är unikt på grund av dess oförändrade stadgar och regleringar så ställer vi oss frågande till varför kvinnor tillåts vara ledamöter, och varför dess ständiga sekreterare inte innehar posten på livstid.
Svaret är naturligtvis en modernisering till rådande ideal. De ideal som gav Gustav III makt är långt ifrån moderna rådande ideal och bör förpassas till historieböckerna där de hör hemma, i likhet med den svenska arvsmonarkin.
Yasmine Larsson,
Ordförande Republikanska föreningen
Aza Cheragwandi
Förbundsordförande Unga republikaner
