Ante Tepic: Zlatan är vår allas ambassadör

Han har fått oss alla att skrika av lycka och hoppa framför teven, vråla av frustration och klättra på väggarna; förundras och avundas över den säregna personligheten, tills vi åter hyllar och upphöjer denne storhetens man.

Av många föraktad men av fler älskad, av en del utdömd men av fler uppskattad. Det onda har han besegrat med det goda.

I söndagens SVT-dokumentär fick vi än en gång höra Zlatans livsberättelse inifrån, från Rosengårdstiden till fotbollens finrum. Vad som är beundransvärt är att alla dessa yttre förändringar inte rubbat den inre personligheten; han har förblivit den han är genom hela resan.

Han har varken glömt sitt ghetto, sin familj, eller sina vänner, eller sin barndom och betong – i hjärtat har San Siro inte ersatt Bennets väg, stålarna har inte trängt ut mamma Jurkas träslev ur minnet, Paris inte slagit Malmö.

I sin livssyn inkluderar han och uppmuntrar olikheter och mångfald, unikat och utstickare. Han vill inte att någon går miste om vad livet i sin helhet kan erbjuda, och att ingen heller inskränker den individuelles rätt att gå sin egen väg i sökandet efter lycka och framgång.

Zlatan är en sådan stöttepelare för var och en av oss, och en isbrytare som Sverige nog inte skådat hittills.

Om han är svensk eller inte kan vi diskutera fram och tillbaka; biologiskt är han halv kroat och halv bosnier. Men vad som är odiskutabelt är vad han gett Sverige; det värdet kan inte på något sätt inskränkas.

Oavsett hur man ser på hans nationella tillhörighet har han gett så mycket till detta land. Därför är frågan som måste ställas på sin spets följande; är det viktigare vad man är än vad man gör?

En staty är hittills gjord till hans hyllning, och må han få en i varje kommun. Han representerar oss alla, men hade det gällt bara en enda av oss, hade han kämpat lika mycket ändå, för i den stora folkmassan ser han till den enskilda individen.

För han är vår Zlatan. Vår allas Zlatan.

Ante Tepic,
Master i statsvetenskap och samhällsdebattör