Intervju med Yenie L Vera: "Jag vägde mig 10 gånger om dagen"

Yenie L Vera är en 23-årig tjej som bor i Östersund. Hon arbetar med barn, gillar att umgås med familj och vänner, är full av energi och ler nästintill hela tiden när hon pratar. Men så har det inte alltid varit. Yenie har gjort en viktresa på hela 18 kilo, men den psykiska förvandlingen har varit desto större, berättar hon i en intervju med Nyheter24. 

– Jag kom till ett kallt Sverige från exotiska Colombia när jag var 1,5 år. Att växa upp som den enda mörkhyade i ett litet samhälle med vita föräldrar fick mig att tidigt känna på den bittra verkligheten. Det tog inte emot att kalla mig negerjävel, svartskalle och andra rasistiska glåpord. Jag lärde mig tidigt att vara rapp i käften och alltid försvara mig. Det blev min ammunition, berättar hon och fortsätter:

 – På den tiden var det kanske inte alltid verbalt och genomtänkt. Men det var det enda sättet då. Att vara tyst och låtsas som att det regnade fanns inte på kartan, säger hon.

Hur var du som yngre?

– Jag tog mycket plats. Mycket på grund av mitt utseende men också för mitt sprudlande sätt och min nyfikenhet. Jag var orädd och framåt, men det uppskattades inte alltid, säger Yenie. 

"Jag ville vara någonting extra"

När hon började gymnasiet började det att spöka i huvudet. Hon fick en drös med nya kompisar, uppmärksamhet av killar och var väldigt omtyckt. Men fortfarande kände hon att någonting saknades.

– I gymnasiet kom mitt genombrott men samtliga bakslag. Jag fick komplimanger för de saker jag en gång retats för. Jag blev för första gången accepterad fullt ut av lärare, nya vänner och killar. Samtidigt kom en press på att alltid vara någonting extra, någonting mer. Jag bestämde mig då för att jag skulle bli smal, säger hon.

"Egentligen aldrig tyckt att jag var tjock"

Yenie bestämde sig för att började banta. 

– Det blev en tävling jag var tvungen att vinna. En tävling utan ett egentligt mål. En fixidé utan egentliga grunder. Jag blev som en hamster som sprang runt runt i sitt hjul. Jag skull bli smal. Så var det bara. Fast jag egentligen aldrig tyckt att jag var tjock, säger Yenie.

"Jag åt inte, för när jag var tom mådde jag som bäst"

– Jag minns knappt hur jag började. Jag gick ner fort och tappade kilo efter kilo. Människor omkring mig, framförallt tjejer jag knappt kände började att söka kontakt med mig och undrade hur jag gjorde. Då ljög jag rakt av och sa att jag "tränade och tänkte på vad jag åt". Jag låtsades att jag hade gjort allt på rätt sätt för dom såg ju upp till mig. Sanningen var att jag var sjuk. Jag svalt. Jag åt inte för när jag var tom mådde jag som bäst, jag kände mig hög på livet när jag kände mig smal. Men så kunde jag ju inte säga. 

– Jag kände en avsky men samtidigt en kick av att jag hade kontroll. Jag kunde klara mig utan mat i flera dagar. Jag vägde mig ibland tio gånger om dagen och minsta gram var ett misslyckande eller succé. Det var en sjuk lek som började på 57 kilo och och slutade på 45 kilo.

Var det ingen som reagerade? 

– Inför vänner och familj åt jag, log jag, men fysiskt och psykiskt försvann jag. Mina ögon blev tomma. Jag frös jämt och det fanns ingen energi kvar till att tänka positiva tankar eller se livet för vad det kunde vara. Känslan av att vara hög på livet försvann. Det är hemskt när jag tänker tillbaka på det. 

Hur länge pågick det?

– Under fyra års tid hade jag hård kontroll på mitt matintag och tränade frenetiskt. Åt jag mycket en dag åt jag lite nästa. Jag gick långa promenader och utförde överdriven konditionsträning. Kunde alltid kompensera mina misstag med att låta bli att äta på många många dagar. Kompensation var mitt förnamn på den tiden, säger hon och fortsätter:

– Så småningom släppte jag sakta på kontrollen och 2013 kom den riktiga vändpunkten. Jag följde med min kompis Jens Hellberg (svensk juniormästare i styrkelyft) till atletklubben, där stora killar lastade på stängerna och lyfte absurda vikter samtidigt som dom skrek och vrålade. Jag blev taggad och rycktes med. Jag ville orka och börja leva. 

Hur går tankarna när man är på väg mot en vändpunkt?

– Allt blev så tydligt en dag. Vad fan håller jag egentligen på med? Jag är en åskådare i mitt eget liv. Jag sitter på läktaren istället för att spela matchen. 

Hur gick du tillväga?

– Jag bestämde mig. Jag "lade" mig på ett rejält kaloriöverskott med hjälp av min tränare Daniel. Tränade sjukt hårt och för första gången på flera år såg jag allt klart med en kropp fylld med energi och glädje. Jag har gått upp 18 kilo och lyckats med det jag förutsatte, det vill säga att kunna njuta och omfamna livet.

Hur äter och tränar du i dag?

– När jag bestämde mig i somras för att "bulka" lade jag mig på ett kaloriintag på 2 600 kcal och tränade fyra dagar i veckan. Drack och unnade mig någonting extra gott en gång i veckan. Nu under "deff" är det inga ätardagar än så länge och jag äter cirka 2 000 kalorier per dag. Det är ren och bra mat. Kött, kyckling, fisk och potatis eller ris, säger hon och tillägger:

– Många blev glada när jag började att gå upp i vikt men sedan när jag har valt att slimma till mig märker jag av en avundsjuka. Vissa människor vill se dig olycklig. Därför måste du göra allting för din egen skull. Gå din egen väg och håll huvudet högt som fan.