Pressat museum säljer dyra tändsticksaskar

Dansmuseets ekonomiska situation är så pass pressad att museet måste stänga, eftersom det inte längre går att bedriva museiverksamhet med det miljonunderskott man brottas med. I januari nästa år stänger man lokalen i centrala Stockholm och letar efter billigare husrum.

Rop på hjälp

För att få in mer pengar har museet nu lanserat en kampanj där privatpersoner kan köpa särskilda tändsticksaskar till ett pris på 1 000 kronor. I kampanjen framgår det att man hoppas att sälja 10 000 askar och därmed samla in 10 miljoner.

— Det är klart att vi förstår att vi inte kommer att sälja så många. Det är mer en tankelek – säljer vi 100 stycken får vi vara nöjda. Kampanjen är lika mycket en marknadsföringsåtgärd som ett rop på hjälp, säger museets chef Hans Öjmyr.

Kampanjen är, enligt Öjmyr, främst ett sätt att lyfta frågan om hur situationen för kulturinstitutionerna ser ut i dagsläget, med minskade statliga anslag som den största svårigheten.

— Vi, i likhet med andra kulturinstitutioner, är uppbyggda på decennier av svensk kulturpolitiks finansiering. Men nu stoppas eller fryses bidragen för de flesta. Att vi är medvetna om att det behövs en ändring i finansieringssystemet, men fortfarande har kulturpolitiska krav på vad vi ska åstadkomma, är en paradox, säger han.

Att få in pengar från privat håll är svårt, menar han:

— Man upplever att pengarna hamnar i ett svart hål. Och besökarna själva har inte riktigt den här betalningsviljan när det gäller kultur ännu.

Urholkning

Dansmuseet är inte ensamt om att ha försökt äska pengar med nya metoder. Teater Konträr fick nyligen stänga sin scen i Stockholm, men anordnade innan dess en mecenatsalong för att få bland andra företagsledare att stödja verksamheten. Stockholms filmfestival auktionerade i höst ut en bil för att rädda biografen Skandia och Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm anordnar snart en stödgala för sin överlevnad.

Gunnar Ardelius, generalsekreterare på Sveriges Museer, är inte förvånad över fenomenet och tror att det kommer att bli vanligare i takt med att den statliga finansieringen minskar.

"Den är en konsekvens av urholkningen och underfinansieringen till kulturen. Våra medlemmar tar till kreativa metoder och det finns en styrka i det. Det är nödvändigt, men kan aldrig ersätta en stark basfinansiering", skriver han i ett mejl till TT.