Han ger 50 miljoner till Operabaletten

50 miljoner kronor är en hisnande summa. Vad får Mats Hallvarsson, tidigare affärsjournalist och grundare av en koncern för finansiell kommunikation, att donera dem till unga dansare? "Tacksamhet" förklarar han i ett pressmeddelande.

— Det här är en alldeles överväldigande konstform, säger han nu och berättar hur det började.

Han var korrespondent för Svenska Dagbladet i London när han blev tillsagd att gå och se en föreställning.

— Det råkade vara "Svansjön" med Rudolf Nurejev och Margot Fonteyn. Jag blev fullständigt betagen, balett är ju en konstform som tilltalar så många sinnen.

Gemensamt intresse

Det långvariga och djupa intresset för dans delade han med sin fru Enrica Hallvarsson. Pengarna ska nu förvaltas av Enrica och Mats Hallvarssons förening för unga dansare, vars avkastning går till Kungliga Balettens satsning enligt ett femårigt avtal.

— Om vi är nöjda med varandra så förlänger vi avtalet. Gåvan från mig till föreningen har inget annat syfte än att avkastningen ska gå till Operans satsning på unga dansare.

Kungliga Baletten kan nu starta en egen utbildning för nyutexaminerade. Sju unga dansare får från och med i höst extra coachning och möjlighet till konstnärlig utveckling under ett år. När Operabaletten hade över 80 anställda i stället för dagens 70 var möjligheterna till sådant något större.

— - I dag måste alla leverera från dag ett. Det är tuffare och högre konkurrens. Vi har 1 400 sökande varje år på kanske fyra, fem eller sex platser, säger biträdande balettchef Mikael Jönsson.

Målet är att starta ett särskilt ungdomskompani med tio till tolv dansare, som i så fall också skulle turnera, betonar Mikael Jönsson och Mats Hallvarsson fyller i:

— Vi vill försöka påverka unga i allmänhet att bli mer intresserade av dans.

"Börjar bli snåla"

Finns det då inga nackdelar med att finansiera satsningen med enbart privata pengar? Borde inte staten ta ansvar?

— Dina frågor är mina frågor, säger Mats Hallvarsson och konstaterar att de privata donationerna i Sverige går till forskning snarare än kultur.

— De tecken man ser och hör från våra politiker är kanske att de börjar bli alltmer snåla med flödet till kulturen. Vi kanske går mot något slags paradigmskifte där privata donatorer bör stödja kulturen mer än vad man har gjort tidigare.