Kritikerna svala till energilöst Kent

Förväntningarna var ju skyhöga, skriver Expressens Kristin Lundell om den första av sex konserter i Stockholm och frågar retoriskt "är det århundradets comeback vi får ta del av?" och svarar själv:

"Nja, kanske inte ..."

Och Lundell får medhåll av många av sina kolleger, varav många återkommer till gruppens tyngd, både i sin musik och i sin ställning i Musiksverige.

"Bandet går upp i ringen likt den pensionerade tungviktsmästare man är", skriver Johan Lindqvist i Göteborgs-Posten och konstaterar att konserten går "ganska snabbt och bitvis ganska spårlöst förbi".

"Detta är Kent 2025. Fortfarande ståtligt. Men lite tyngre. Lite otympligare", skriver han och ger konserten tre av fem i betyg – vilket även Markus Larsson i Aftonbladet gör.

Nya Gyllene Tider?

"Det låter precis som ett band borde och ska göra efter att ha varit borta i nästan ett årtionde. Det låter stel mellanchefsrock i dunväst", skriver Larsson och frågar sig om Kent "ska bli Gyllene Tider nu?".

"Det fanns inte på kartan att det här rent musikaliskt skulle bli dåligt eller ens halvbra", skriver Anders Dahlbom i sin recension i Expressen och ger ett "märkligt energilöst" Kent tre getingar.

Kvällen räddas "av det veritabla batteri av hits som det här bandet sitter på", skriver han och liknar tillställningen vid "en återträff med klassen från förr".

Publiken bäst

"Ögonblickvis – okejrå, mest hela tiden – är anslaget nästan smärtsamt bombastiskt men också just därför så effektivt", skriver Andres Lokko i Svenska Dagbladet.

"Hitsen betas av i en rasande hastighet och man blir påmind om att de hade ganska många sådana, det tar ju faktiskt inte riktigt slut", skriver han om "en varm och ödmjuk afton".

Något gladare var Malin Johansson i Eskilstuna-Kuriren som hyllar stadens stora band och skriver att "det var en fantastisk konsert".

Men hon konstaterar att det "var publiken och inget annat som faktiskt gjorde kvällen" medan Kent "gick upp, rev av alla låtar en efter en och sedan gick av scenen".