Hakkors glimrar i husfönstren – det vackra skräms när Sven-Harrys i Stockholm ställer ut Dick Bengtssons måleri. Han sätter fingret på något obehagligt i samtiden, säger museichefen Dragana Kusoffsky Maksimovic.
"Mina bilder handlar mycket om verklighetsförfalskning, om idyller som inte är vad de ser ut att vara", sade Dick Bengtsson själv i en sällsynt tidningsintervju 1983, sex år före sin död. Målningarna med hakkors gjorde han under 1960- och 1970-talen då mycket fanns kvar att säga om Sveriges roll under andra världskriget.
— Det är väldigt spännande att se hur hans konst tas emot i dag, den är en samhällskommentar som i högsta grad är relevant. Hans konst trycker nästan tummen i ögat på oss.
Dick Bengtsson var en autodidakt konstnär som länge hade sin ateljé hemma i vardagsrummet. För snart 20 år sedan visades hans konst på svarta väggar på Moderna Museet. På Sven-Harrys ställs han ut (3/4 till 14/9) i starkt dagsljus och i en utställning som fått titeln "Det ingen vill se".
Just svastikorna har genom åren fått somliga att vända hans konst ryggen, konstaterar Ann-Sofi Noring, tidigare enhetschef på Moderna Museet, i katalogen.
Personalen på Sven-Harrys är också beredd på starka reaktioner.
— Jag kan villigt erkänna att vi internt haft diskussioner om hur vi och våra museivärdar ska förhålla oss om människor som kommer hit blir upprörda. Det viktigaste för oss är – ett: han var inte nazist – två: det här är en konstnär med en kompromisslös blick på sin samtid, säger Dragana Kusoffsky Maksimovic.
"Hitlers drömkök" blir vid den första anblicken en närmast humoristisk målning där führern dagdrömmer om ett 1970-talskök i grönt och brunt. Här har Dick Bengtsson som ofta annars använt en reklambild som förlaga. Dragana Kusoffsky Maksimovic ser "dubbeltydighet och vass samhällskritik".
Som museichef har hon dagligen umgåtts med målningen "Hus med hakkors och spade" som Sven-Harrys äger. Det vackra landskapet skimrar, men i husfönstren syns tunna hakkors och från ramen hänger en leksaksspade. En hänvisning till barndomsidyll eller en uppmaning att gräva under ytan?
— Många ser inte symbolerna, säger hon med syfte på platsspade och svastika. Själv ser hon ett sätt att väcka känslomässiga konflikter till liv.
I den parallella utställningen "Här är vi nu" låter Sven-Harrys 15 samtidskonstnärer ta vid, däribland Mamma Andersson och Jens Fänge – båda tydligt inspirerade av Dick Bengtsson.
— Vi vill verkligen tala om varför konsten är viktig inte bara som historieberättare utan som en kraft som kan tvinga oss att möta oss själva.
Föddes 1936 i Stockholms södra förorter och växte upp i ett arbetarhem. Gick åtta år i skola och arbetade sedan tio år på som kanslibiträde på Posten. Gick en teckningskurs men enligt Ann-Sofi Norings katalogtext var det snarare jazzmusiken som fick betydelse för hans konstnärliga utveckling. Målade länge hemma i vardagsrummet.
Fick sitt genombrott i slutet av 1960-talet och blev 1977 vikarierande professor på Kungliga Konsthögskolan. Samma år flyttade han till Voxna, Hälsingland, där hans hus och en stor del av hans målningar förstördes i en brand 1982. Dog 53 år gammal.
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera eller svara på andra kommentarer.