Idag presenteras Nyheter24:s nya nöjes- och kulturkrönikör Marcus Birro.
Du har skrivit krönikor på Nyheter24 tidigare. Kommer du sätta någon slags ny prägel i dessa då det inriktar sig mer på nöje och kultur eller kommer de ha samma klang som tidigare?
– Det har hänt så oändligt mycket i mitt liv, på alla fronter, inte minst yrkesmässigt, sedan jag senast skrev krönikor. Då tog de sitt avstamp i dagsaktuella frågor och det krävde en viss spets, ett särskilt tonfall som jag helt och hållet har lämnat sedan dess. Så klangen du frågar efter kommer vara en helt annan, säger han och fortsätter:
– Samtidigt har jag ju mitt språk, mitt sätt att skriva som jag är väldigt stolt. Det är givetvis fortfarande jag, men det är jag 2.0....Jag försöker hålla en viss stilistisk och ofta också poetisk nivå i allt jag skriver och den ådran vill jag fortsätta ösa ur.
Vad kan folk förvänta sig?
– En skribents främsta uppgift är att beröra. Jag vill att läsaren ska känna något när hen läser det jag skriver. Analytisk rappakalja, kulturell snobbism eller meningslös polemik är inte min värld. Jag har heller aldrig tidigare skrivit om nöje och kultur tidigare så det blir nytt för mig. Folk kan med all rätt förvänta sig berörande, poetiska texter om allt det vackra, svåra, lite löjliga men älskvärda som ryms inom populärkulturen.
Jag vill också försöka förklara varför jag älskar en viss tv-serie, eller en film, eller en konstform eller en författare. Jag vill förmedla några korn av det livsviktiga patos som kultur är. Jag drivs av lust och passion och det hoppas jag ska märkas i det jag skriver.
Kommer du att tvingas se och lyssna på saker du annars inte hade gjort? Och på tal om det, har du något guilty pleasure inom tv eller musik du kan bjuda oss på?
– Det hoppas jag verkligen. Min världsbild riskerar annars att bara handlar om italiensk fotboll och långsam teve-teater från åttiotalet. Det är en annan rolig grej med det här projektet, att bli utsatt för sådant som jag annars kanske aldrig hade upptäckt. Det roliga är hur enkelt det är att fastna i Love Is Blind eller Gifta vid första ögonkastet...Fan, man fastnar ju direkt. Det är vår tids tv-teater...
Jag älskar verkligen Gift vid första ögonkastet. Musikaliskt har jag många grejer som under min ungdom skulle ha sorterats en bit bak i skivbacken... Som Foreigner, A-HA och Meatloaf...Numera skiter jag i allt sådant. Jag har inte tid att vara ängslig över sådana saker. Jo, just det, jag missade inte ett avsnitt av Bonde säker fru heller....ha ha ha
Du har precis gift dig och ser så där nykär ut. Smittar det av sig på dina texter tror du eller svidar man om lätt när det kommer till att gå in i skrivarrollen?
– Bra fråga. Den här kärleken har förvandlat mig på livets alla områden. Jag kan knappt minnas vem jag var innan Alexandra. Jag tror att både jag och det jag skriver har blivit....ljusare, luftigare. Förhoppningsvis utan att tappa sin poetiska lyster ändå. Mitt skrivande har alltid reflekterat vart jag är i livet, på det sättet har skrivandet aldrig blivit en roll jag gått in i utan ett redskap och ett verktyg för vart jag är och hur jag mår.
Vad inom nöje och kultur ser du mest fram emot i år?
– Jag ser verkligen fram emot en ny säsong av Förrädarna. Det ska bli skitkul att se och kanske skriva om. Sedan går det inte att värja sig emot Love is blind. Och så hoppas jag på tiotusen säsonger till av White Lotus. Nyligen upptäckte jag också en amerikansk version (Scenes from a Marriage på MAX) av Ingmar Bergmans gamla örhänge Scener ur ett Äktenskap. Den var riktigt bra, berättar han och fortsätter:
Jag älskar att ha ett kulturellt spektra. Det har för övrigt alltid varit en devis jag haft. Man kan älska att både läsa Marcel Proust i soffan och glida ner i badet med en Kalle Anka. Jag har alltid värdesatt hela detta fantastiska kulturella spektrat och jag ser fram emot att få skriva om allt detta.
MISSA INTE: Marcus Birro: "Lasse, du hade behövts här nere"
