Hollywoodfrubråket som urartar: "Har du en pistol i väskan eller?"

SomNyheter24 tidigare rapporterat har Margareta Persson skrivit låten "Hollywood, Hollyweird" , i vilken Gunilla Persson får sig ett par rejäla kängor. I säsongsavslutningen av "SvenskaHollywoodfruar" är det dags för Margareta att spela upp sittmästerverk - något som får Gunilla att se rött.

— Jaghör insincere och superficial. Det är det sista i livet jag är,säger Gunilla och fortsätter:

— Margareta jag skulle viljasäga en sak till dig. Hur kan du komma in i mitt hem och såra ettlitet barn? Höggravid som du är, jag skulle vara väldigt väldigtförsiktig. Jag kommer att gå härifrån nu.

Straxdärefter ångrar sig Gunilla och går istället till attack motMaria Montazami.

— Fy skäms på er allihopa. Och den härsatmaran, den mest genomfalska person jag träffat, skriker hon tillMaria Montazami.

Nu berättar Margareta Svensson för Nyheter24 om vad somhände bakom kulisserna under bråket.

— Jag var höggravid,och det slutade med att hon upprepade gånger sa: "Du i ditttillstånd, jag skulle verkligen akta mig om jag var du." Honangrep inte låten, utan plötsligt var det att jag skulle akta mig.Vad svarar man på det, vad betyder det, vad har du tänkt att göraliksom? Och då sa Isabel till slut "Vadå har du en pistol ihandväskan eller?". Då skulle hon plötsligt gå, men sen flöghon på Maria istället. Man kan ju inte ta det på allvar, sägerhon till Nyheter24.

— Jagtycker att hon är patetisk och helt ointressant, hon vräker ur sigså mycket saker, så det går liksom inte att lyssna på vad honsäger. Det finns ingen substans i varken det hon gör eller det honsäger. Det är bara påhitteri, säger Margareta.

Margaretaberättar att även om stora delar av låten inspirererats av Gunillaså hade grundidén funnits sedan länge. Men plötsligt passadestörre delen av texten in på hennes Hollywoodfru-kollega.

—Det roade mig väldigt mycket det Jan Guillou sa, för förstaversen stämde plötsligt exakt in på Gunilla även om den frånbörjan inte var skriven om henne, så hon kanske kände sig merträffad än vad jag trodde hon skulle göra. Därför kanske honblev mer upprörd också. För jag visste inte att det var såträffande som det visade sig att det kanske var.

Men är inte låtenlite väl elak?

— Hon var entacksam källa för det här ämnet. Det finns ju ett fenomen iHollywood som är det här. Som var substantiellt ämne att skrivaom, då kan man ju inte backa ner på det. Menhon tog nog åt sig mer än det var tänkt. Det kan ju inte jaghjälpa om hon passar in på ställen som inte vi visste frånbörjan!

Senär Margareta spelar upp sin låt och bråket urartar här: